Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1937 (Julnummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 TRONS SEGRAR
495
dra håll. Du har sökt julglädjen
både här och där. Du minns glädjen,
den sanna barnaglädjen där hemma,
när julgranen togs in och julgåvorna
delades ut. Nu äro de kanske borta,
många av dessa, som lade julgåvor
i dina händer och gladde dig med
allt gott i juletid. Mången ung
människa går kanske i julaftonens stilla
timmar till fars eller mors grav.
Julglädjen tycks vara försvunnen. Eller
andra förhållanden ha inträtt, som
dämpat julens fröjd. Livet är sådant.
Icke ens den som lever mitt i livets
annars ljusa och glädjeskimrande
vårdagar kan undgå att se solen gå i
moln.
Men kom med till Betlehem nu i
juletid! Du har varit där förr. Ja
väl, vi följas åt dit igen. Där blir
ingen bortmotad, därför att han
kommer igen för ofta. Där ha alla
tillträde. Ingen har företräde framför
clen andre. Vid krubban bli vi alla
lika. Lika fattiga och skuldtyngda,
lika arma och utblottade. Men alla få
vi dela samma glädje. Julglädjen, den
äkta julglädjen, är oss alla lika väl
unnad. Alla, fattiga och rika, lärda
och olärda, kunna få vända hem igen,
»prisande och lovande Gud.»
Alla älska vi glädjen. Världen är
annars en jämmerdal. Ack, hur litet
av verklig och varaktig glädje givs
det icke i världen! Det rustas till
jul i många hem, och man väntar stor
fröjd under årets största helg. Men
snart är allt över, och vardagens grå
enahanda börjar igen. Glädjen tog
också slut. Käre, är det mycket att
glädja sig åt och vänta på, en så kort
glädje? Är så kort glädje värd så
mycken förväntan och så stora
tillrustningar?
Det givs en glädje, som varar. Den
bjudes dig nu åter i juletid. Vill du
ta emot den? Världen skall väl
vara lika dyster, vintermörkret lika tätt
där ute. Men i ditt hjärta lyser
jul-otteljus, ty du har tagit emot en stråle
av det stora ljuset. Världen skall
förbli en jämmerdal, men du skall gå
fram på vägarna där ute,
träskvägarna, ökenstigarna, och det skall stå
en sky av fröjd kring dig, där du
går fram. Ja, det är i sanning stort
att vara ung och vara bärare av julens
sanna glädje. Det är annat än att
fara efter tidens glans och brokiga
färger, som alltid förbli höstfärger och.
dödsfärger.
O, vilken ära:
Gud är oss nära,
Herren ibland oss bor!
Han till de ringa
himlen vill bringa;
säll den på Honom tror!
Gamla och unga,
låtom oss sjunga:
Ära ske Jehova!
Ljude de orden
vitt över jorden!
Amen, halleluja!
De y n gre^ avd el ning.
Per och Karl-Emil.
Höstvinden suckade och grät i
skogen och slet de sista gula löven från
björk och rönn.
De båda stridstupparna stodo mitt
framför varandra på vägen. De
voro röda i ansiktet, och ögonen
gnistrade. I nästa minut voro de i det
vildaste slagsmål.
Det var Per i Sörensgård och
Karl-Emil från Åstorpet. De hade på
hemvägen från skolan kommit i
dispyt om en sak, som läraren berättat
för barnen på förmiddagen.
»Det var s å han sade», försäkrade
Per.
»Nej, han sade så», kom det i
försmädlig ton från Karl-Emil. De
hade retat upp sig alltmera, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
