- Project Runeberg -  Tysk-svensk ordbok : skolupplaga /
10

(1920) [MARC] Author: Otto Hoppe - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - Abscheidung ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ab soheidung

- io –

Abschreibung

hädan, dö. Abgeschieden: afliden.
-Scheidung, /. -scheiteln, tr. bena. -schelfe[r]n, I.

tr. aflösa i skifvor. II. itr. h. 0. rß. skifva
sig, fjälla sig. -scheren, tr. af klippa, klippa,
-scherung, f. -scheu, m. afsky, motvilja,
vämjelse, -scheuern, I. tr. 1. afsknra,
af-gnida, skura, fäja. 2. afnöta, afskafva. II.
rß. af nötas, afskafvas. -scheulich, a.
afsky-värd, ohygglig, gräslig, -schéulichkeit, f.
afskyvärdhet, gräslighet. -Schichtung, /. [-af-]agring,-] {+af-
]agring,+} hvarf, skikt, -schicken, tr. afskieka,
afsända. -Schickung, /. -schieben, tr. skjuta
bort, ifrån sig. -schied, -e, m. afsked,
farväl. Mit einem polnischen -ve weggehen: gå
utan att säga farväl, jm den ~ geben:
af-skeda ngn, seinen ^ nehmen: taga afsked.
-schiefern, I. tr. klyfva i skifvor. II. rfl.
skifva sig. -schief[e]rung, fl. -schieſsen, I.
tr. 1. afskjuta, aflossa. 2. skjuta af, t. ex.
jm den Kopfl. 3. i skjutning öfverträifa. 4.
Sich (dat.) das Genich ~ bryta necken af
sig, jfr //, 1. II. itr. s. 1. falla, störta ned.
2. stupa brant ned. 3. chaxigera, blekna,
-schieisung, fl. -schiffen, I. tr. frakta på
fartyg. II. itr. s. afsegla, afresa. -schiffung, f.
-schildern, tr. skildra, beskrifva. -schinden,

I. tr. 1. flå. 2. biid. jm etw. ~ utpressa ngt
af ngn. II. rfl. F öf ver anstränga sTg, slita
ut sig. -schirren, tr. sela af. -schirrung, fl.
-schlachten, tr. slagta, nedslagta. -schlag,
vi. 1. åt erkastning, återstudsning. 2.
af-fall, bråte. 3. afslag, vägran. 4. aft ryck. 5.
afplankning, kofve. 6. damlucka, atlopp. 7.
haud. nedsättning, af drag, rabatt. In ^
geraten: falla i pris, aufl ^ zahlen: afbetala.
-schlagen, I. tr. 1. afslå, afhugga, nfskära,
afinäja. 2. afslå, vägra, förkasta. 3. gnm
nlag forma. 4. prygla, mörbulta. 5. kok. slå,
vispa. 6. bryta ned, taga ned. 7. afplanka.
8. afleda. 9. afslå, afvärja. 10. aft rycka.

II. sätta ned priset på, slå af på. II. rfl.
aflägsna sig, af vi ka. III. itr. s. 1. Ans der
Art ~ urarta, vanslägtas. 2. misslyckas. 3.
sjunka i värde, i pris; minskas. Der Wein
schlägt ab: vinet dufnar. 4. återstådda. 5.
mii. slå till reträtt, -schlägig, nekande.
Antwort: afslag. -schläglich, a. i sht adr. 1. i
smärre poster, såsom afbe tal ning.
Zahlung: afbetalning. 2. — abschlägig,
-schlagung,/. afslående m. m. se abschlagen, -sr
dammen, tr. rensa från slam, från gyttja, > aska.
-schlämmung,/, -schleichen, itr.s.o. rfl. »myga
sig bort. -schleifen, a) st. I. tr. 1. afslipi,
bort-slipa. 2. slipa, bryna, polera. 3. biid. ifnöta;
hyfsa. II. rfl. 1. afslipas, afnötas. 2. bild. bli
hyfsad, få lefnadsvett. b) sv. tr. dra?;a bort,
köra bort på drög, släpa bort. -Schleifer, m.
slip are, polerare. -schleifsel, n. slipgår.
-Schleifung,/, afslipning m m. »e abschleiflen.
-schlendern, itr. s. F gå sin väg långsamt och
näfiigt. -schlenkern, tr. slänga bort. schlep-

pen, I. tr. bära bort i smyg, dra af med.
II. rfl. F släpa ut sig. -schüefsen, I. tr. 1.
läsa igen, stänga. 2. af skilj a, af stänga,
af-söndra. 3. afsluta,fullända, bringa till stånd,
uppgöra. II. rfl. 1. stänga in sig, läsa igen
om sig. 2. sluta, taga slut. III. itr. k. göra
upp, komma på det klara, -schlüpfen, itr. s.
smyga sig bort. -schlürfen, tr. dricka af,
med välbehag smaka på. -schkifs, m.
af-slutning, afslutande. -schmatzen, tr. F
üf-verhölja med kyssar, -schmecken, tr. Dem
Weine dos Alter ^ känna vinets ålder på
smaken, -schmeckig,«, illasmakan de.
-schmeicheln, tr. Jm etw, ~ gam smekningar ei.
smicker förskaffa, sig ngt af ngn.
-schrnei-fsen, tr. F kasta af. -schmeiiser, m. F häst
som gärna kastar af ryttaren, -schmelzen,
I. tr. smälta loss, smälra ut, smälta. II. itr.
s. smälta, smälta af. -Schmelzung,/,
-schmieden, tr. smida af. -schmieren, I. tr. F 1.
skrifva af, rita af på ett klottrigt sätt. 2.
smörja upp, prygla. II. itr. h. smeta ifrån
sig. -sch nierer, m. 1. dålig kopist. 2.
plagia-tör. -sch nutzen, itr. h. o. s. smutsa ifrån sig.
-schnäbeln, rpr. Fkyssas, -schnallen, tr.
spänna af. -schnappen, I. tr. Ein Schlofls ~
släppa ett lås så att det smäller igen. II. itr. S. 1.
Die Feder, der Hahn schnappt ab: fjädern
springer upp, rullar upn sig, hanen slår
ned. 2. tvärt afstanna. -schneiden, I. tr. 1.
skära af, ned, afklippa; biid. borttaga,
be-röfva, fråntaga. 2. afskära, afbryta. 3.
skarpt begränsa. II. itr. h. o. rfl. bilda
af-brott, sticka af, framträda, -schneidung,/,
-schnellen, I. tr. knäppa till ngt, så att det rar
»f. Eive Feder ~ släppa en fjäder. II. itr.
s. springa af. -schnitt, m. i. afskuret ei.
af-klippt stycke, kupong. 2. mat. segment. 3.
afdelni ng, kapitel, period. 4. ställe där ngt
är afsk aret ei. af klippt; cesur. -schnittweise,
adv. i afdelningar. -schnitze|, n. aftäljdt
stycke, af klipp, spån. -schnitze[l]n, tr.
af-tälja. -schnüren, tr. 1. snöra upp. 2. snöra
af. 3. mäta med ett snöre, -schnurren, I. tr.
1. frammumla utan eftertanke. 2. P jm etw. ~
ljuga Big till ngt af ngn. IL itr. s. lossna
med etn surrande ljud. -schnürung, fl.
upp-snöranoe m. m. se abschnüren, -schöpfen, tr.
afösa, skumma, -schrägen, tr. afsnedda,
göra sluttande, -schrägung, fl. -schrammen,
I. tr. F rispa, klösa. II. itr. s. P loma af.
-schraub ?n, tr. afskrufva. -schrecken, tr. 1.
af skräck a. 2. Jm etw. skrämma ngn att
lemna ngt. -schreckung, fl. -schreiben, tr. 1.
skrifva af. Sich (dat.) fast die Finger »v
nästan ski ifva af sig tingiarre. 2. afskrifva,
renskrifv-a; plagiera. 3. hand afskrifva,
afföra, af draga. 4. skrifva återbud om,
skriftligen koatramandera. -Schreiber, m. 1.
ren-skrifvar». 2. plagiatör. -sclireiberei, fl. 1.
af skri f ning. 2. plagiat, -scl-reibung, fl. af-

Xtr. intranaitiTt, rfl. reflexivt, St, »tarkt, SV. tvagi, tr. trannitiTt Te.b. A. har haban, S. har »«In till hj&lpTerb

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:24:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tshoppe/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free