Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - androhen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
androhen
Anfrage
åt hufvudet. II. — andrängen, -drohen, I.
itr. h. hota, förestå. II. tr. Jm etw. ~ hota
ngn med ngt. -drohung, /. hotelse, -druck,
m. tryckning mot ei. Pà ngt. -drücken, tr.
trycka emot, trycka fast, -duften, tr. Einen ~
dofta emot en. -durch, adv. härigenom,
«eifern, tr. ägga, uppmuntra, -eif[e]rung, f.
äggelse, uppmuntran, -eig[e]nen, I. tr. 1.
Sich (dat.) etw. rv> tillegna sig ngt. 2.
tillegna, dedicera. 8. bringa till likhet med,
afpassa. II. rß. rätta sig, jm.: efter ngn.
-eig[e]nung,/.
aneinander, adv. vid, jämte, intill hvarandra,
tillsammans, ihop. -fügung, f.
sammanfog-ning. -grenzend, a. gränsande intill
hvarandra. -hängend, a. sammanhängande,
-rük-ken, n. närmande, sammanflyttning. -stofs,
m. sammanstöt.
Anekdot||e, -n, f. anekdot, -enhaft, a.
anekdot-artad, »historisk», -enjäger, m.
anekdotsamlare, nyhetsjägare, -isch =
anekdotenhaft.
an||ekeln, tr. 1. äckla, väcka vämjelse hos,
ingifva motvilja. 2. känna vämjelse,
motvilja för. -emone, -n, f. bot. anemon, sippa.
-empfehlen, tr. förorda, rekommendera.
Anerhe, -n, m. hufvudarfvinge. -n, itr. s. med
dat. gå i arf hos, vara medfödd.
Anerbiet||en, n. -ung, f. erbjudande, anbud,
tillbud.
anerkenn||en, tr. vidkännas, godkänna,
erkänna, skänka sitt erkännande åt.
erkännande, berömmande, erkännsam.
Anerkann-termafsen: såsom erkändt är. -enswert[h],
a. värd erkännande, berömvärd, -tni[f]s, n.
o.f. -ung,/. 1. erkännande, vidgående. 2.
erkännande, gillande, beröm, erkänsla, [–ungs-wert[h],-] {+-ungs-
wert[h],+} -ungswürdig, a. värd erkännande.
anilerschaffen, st. tr. gnm ei. vid skapelsen
förläna. Anerschaffen (part. perf.):
medska-pad. -fächeln, tr. Einen ~ fläkta emot en.
-fachen, tr. upptända, uppväcka, underblåsa,
-fädeln, tr. påträda, t. ex. eine Nadel. Biid.
ein Gespräch ~ inleda ett samtal, -fahen,
för&idr. = anfangen.
anfahrlibär, a. «j». som kan angöras, anlöpas.
-en, I. itr. 1.5. anlända; sjö. lägga till. Bei jm
~ säga till, taga in hos ngn. Angefahren
kommen: komma åkande, roende, seglande.
2. s. o. h. köra emot, t. ex. der Wagen ist,
der Kutscher hat an einen Stein
angefahren. Bild, übel ~ råka illa ut. II. tr. 1 köra,
skaffa fram, framforsla. 2. biid. fara ut emot.
-Schacht, m. bärg. schakt gnm hvilket man
far ned i en grufva. -t, f.1.% ankomst. 2.
station, »jo. landningsplats. 3. bärg. nedfart.
Anfall, to. 1. anfall, angrepp. 2. hemfall. 3.
piur. inkomster, -en, I. itr. s. 1. falla i hög,
hopa sig. 2. tillfalla. II. tr. anfalla,
angripa. -srecht, n. Jur. hemfallsrätt.
Anfang, -e f, ra. början, begynnelse; ursprung,
upphof. Von an: allt ifrån början, zu ~
des Buches: i bokens början, die Anfänge
einer Wissenschaft: en vetenskaps
grunder, elementer. -en, I. tr. 1. börja,
begynna, öppna. Wie fang ich’s an, dafs: hur
skall jag bära mig åt för att. 2. företaga
sig, taga sig till. Was fangen wir mit dem
Abend an? hvad skola vi företaga oss i
kväll? II. itr. h. börja, taga sin början. Mit
nichts ~ börja med två tomma händer,
klein ~ börja med litet; er fängt mit, jedem
an: han låter ej ngn gå i fred. III. rß.
börja(s).
Anfäng||er, m. -erin, -nen, f. begynnare,
nybörjare. -lich, a. först, ursprunglig; adv.
= följ.
anfangs, adv. i början, till att börja med.
-buchstàbe, m. begynnelsebokstaf, initial,
-grund, m. i «ht pi. första grunder,
elementer. -punkt, m. utgångspunkt.
an||färben, tr. färg(lägg)a. -fassen, I. tr.
vidröra, taga i, fatta tag i, gripa. II. itr. h.
slå rot. -faulen, itr. s. börja skämmas,
blifva ankommen, -fechtbär, a. som kan
bestridas, tvistig, stridig, -fechten, tr. 1.
angripa, klandra. 2. fresta, oroa. Was ficht ihn
an? hvad kommer åt honom? -fechtung, f
anfäktelse, vedermöda, -fehden, -feinden, tr.
uppträda fiendtligt emot, förfölja, bekriga,
-feindung, f.
an||fertigen, tr. förfärdiga, tillverka, göra.
-fertiger, to. tillverkare, -fertigung, f.
förfärdigande, tillverkning, -fesseln, tr. fjättra,
fastbinda, -fetten, tr. smörja, -feuchten,
tr. fukta, -feuchtung, /. -feuern, I. tr. elda,
uppelda. II. itr. h. elda, göra upp eld.
-feuerung, f. -finden, rß. finnas, vara
tillhands. -flammen, I. tr. upptända, uppelda.
II. rfl. fatta eld, upptändas, -flattern, itr.
s. fladdra mot ngt. -flechten, tr. fläta fast.
-flehen, tr. anropa, bedja till, åkalla. Jn um
etw. ~ bönfalla ngn om ngt. -flehung, fl.
-fletschen, tr. Jn ~ visa tänderna mot ngn.
-flicken, I. tr. lappa, sätta på. F jm etw. ^
lappa om ngn. II. rfl. F tränga sig på,
innästla sig. -fliegen, I. itr. s. flyga emot.
An-geflogen kommen: komma flygande. Biid. ein
Einflall flog mir an: jag fick plötsligen ett
infall. II. tr. flyga emot, hastigt komma
på. Eine Röte flog ihre Wangen an: en
rodnad uppsteg plötsligt på hennes
kinder. -fliefsen, itr. s. flyta, rinna emot.
An-geflossen kommen: komma flytande, -flöfsen,
tr. 1. Holz irgendwo ~ flotta timmer
någon-stad es hän. 2. om vatten: Land ~ aflagra
jord. -flölsung, f. -flachen, tr. Jm etw. ~
gnm förbannelser tillskynda ngn ngt. -flug,
m. 1. flygt, flygande emot. 2. anstrykning,
spår. -fo[r]dern, tr. 1. fordra, kräfva,yra
etw.: ngt af ngn. 2. Jn ~ kräfva ngn. [–fo[r]-d[e]rung,-] {+-fo[r]-
d[e]rung,+} /. fordran, kraf. -frage, /, för-
tar. inträn»! ti U, rfl. reflexivt, St. it*rkl, SV. «väft, tr, transitivt veib. h. har h*b*n, 8. har »«in till hjälpverb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
