Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - U - überwähren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
überwaiiren
- 458 -
um
öfvervakande. -wahren," » übtrdouem.
-wallen,* itr. s. (äfv. ––) välla, sjuda, koka öfver.
•wàllung, fl. -walten, itr. h. hafva öfverväldet,
ligga öfver. -waltigen,* tr. öfverväldiga,
öf-vervinna. -waitiger, m. öfvervinnare,
besegrare. -waltigung,/. öfverväldigande.
-wé-ben,* tr. öfverdraga, täcka, skyla, dölja, -wég,
adv. e gehen: gå ut ett godt stycke, -wéhen,*
tr. fläkta, blåsa på, öfver, fara fram öfver,
igensopa, öfverskyla. -wéint, a. förgråten,
•weise = überklug, -wéisen,* tr. 1. Jm etw.
*\> uppdraga ngt åt ngn, hänvisa ngt till
ngn, tilldela ngn ngt. 2, öfverbevisa, jn
einer (gen.) Sache: ngn om en sak. -wei|sen,
(o. ––*) tr. hvitmena, hvitlimma, öf v
er-stryka med hvit färg, -weifsung (o. - -£ -),/.
-weltlich, a. öfversinnlig. -wéndlich, a. ee
Naht: kastsöm, ~ nähen: sv med öfverkast.
-werfen, I. tr. 1. kasta öfver, på, om. 2.
(––*) a) eine Sache mit etw. e kasta ngt
på, öfver en sak, ofverhölja en sak med ngt.
Mit Kalk e kalkslå, rappa, b) jn e kasta
längre, högre än ngn, c) jn oj kasta ngn så
att han gör en kullerbytta. II. (––*) rß.
1. göra en kullerbytta. 2. Sich mit jm oj
blifva osams, oense med ngn. -wichtig, a. 1.
öfvervigtig. 2. ofantligt vigtig. -Wichtigkeit,
/. 1. öfvervigt. 2. ofantlig vigt. -wickeln,* tr.
omvira, -wiegen,* I. tr. vara tyngre,
vigti-gare, talrikare än. II. (äfv. ––) itr. h. vara
förherskande, öfvervägande. -winden, I. tr.
I. linda, vira, rulla ngt om ngt. 2. (- - - -*) a)
omlinda, omvira, b) öfvervinna. II. (––*)
rß. öfvervinna sig själf, beherska sig,
förmå sig tm ngt. -wmder, -, m. öfvervinnare,
besegrare, -windlich, a. möjlig att
öfvervinna. -Windung, f. öfvervirmande,
besegrande, seger; själfbeherskning. Es hat mir
viel oj gehostet: det har kostat mig mycken
strid, -wintern,* I. itr. h. öfvervintra. II. tr.
underhålla under, hafva öfver vintern,
vin-terfodra. -Wint[e]rung, fl. -wogen,* tr. svalla
öfver, betäcka, -wölben, tr. 1. hvälfva ngt
öfver ngt. 2. (––*) bygga ett hvalf öfver,
hvälfva sig öfver. Eine Sache mit etw. oj
hvälfva ngt öfver en sak. -wölken,* I. tr.
öfverdraga, betäcka med moln. II. rfl.blifva
molnbetäckt, mulna, -wuchern,* I. (- - - -) itr.
s. ymnigt utbreda sig, taga öfverhand. II.
tr. 1. öfvertäcka, utbreda sig öfver, taga
öfverhand öfver, förkväfva. 2. ockra på,
gnm ocker utsuga, -wuchs, in. alltför stor
frodighet, för frodig växtlighet, -wucht,/.
öfverbalans. -wurf, ra. 1. öfverkastande,
påtagande. 2. lätt plagg som bäres öfver
andra, mantel, mantilj, pelerin, sjal. -zahl,/.
I. öfverskjutande antal. 2. flertal, -zahlen,*
tr. 1. ss. betalning öfverlemna. 2.
öfver-betala. -zahlen,* I. tr. öfverräkna, räkna
igenom. II. rfl. missräkna sig, räkna vilse,
-zählig, a. öfvertalig. -zéugen,* tr. 1. * be-
visa; öfverbevisa. 2. öfverty ga, von etw. et.
t einer (gen.) Sache: om ngt. Äfv. ich bin es
überzeugt: jag är öſvertygad därom,
-zéu-gung, fl. 1. öfverty gande. 2. öfvertygelse.
-zéugungskraft,/. bevisningskraft,
-zéugungs-treue, fl. trohet mot sin öfvertygelse.
-zéu-gungsvoll, a. öfverty gande, -ziehärmel, ra.
öfverärrn, lösärm. -ziehen, I. tr. 1. draga
öfver, a) åt andra sidan, b) utanpå. 2. Jm
einen Hieb ei. eins [mit dem Stocke] ~ ge
ngn ett rapp, låta ngn smaka käppen. 3.
draga ngt på sned så att det lutar öfver ngt. 4.
(- - - -*) öfverdraga, sätta öfverdrag på, kläda,
bekläda, bestryka. Ein Land mit
Heeresmacht, mit Krieg ~ anfalla, bekriga ett
land. II. {––*) rfl. öfverdragas. III. itr.
s. 1. tåga öfver. 2. flytta öfver. -zieher,
ra. öfverrock, paletå. -zinken,* tr. förzinka,
bekläda med zinkplåtar, -zinkung, fl.
-Zinnen,* tr. förtenna, -zinnung, fl. -zuckern,* tr.
öfverdraga med socker, kandera, glasera;
sockra på. -zuck[e]rung, fl. -zug, ra. 1.
öfver-flyttning, flyttning. 2. fiendtiigt infall. 3.
öfverdrag. -zwérch, adv. tvärs öfver.
üblich, a. bruklig, öflig, (sed)vanlig. -keit, fl.
bruklighet, vanlighet.
übrig, a. I. öfrig; öfver, kvar. Im een: för
öfrigt. 2. öfverflödig. Ein ees thun: göra
mer än nödvändigt är, mer än man är
tvungen till. -bleibend, a. som blir öfver ei. kvar,
återstående, -en, sv. tr. =* überheben /, 2.
-ens, adv. för öfrigt.
Übung, fl. öfning. In oj sein: a) vara öfvad,
van, b) vara bruklig, vanlig, auflser oj sein:
a) hafva kommit ur vanan, b) ej längre vara
i bruk, hafva kommit ur bruk. -saufgabe,/.
öfning, tema, lexa.
u. dgl. m., förkortn. = und dergleichen mehr:
med mera dylikt (m. m. dyl.).
Ufer, -, n. strand, -bewohner, ra. strandbo,
kustbo, -los, a. utan strand, gränslös, ändlös.
uff, itj. ufE.
uh, itj. å, kors, usch, hu.
Uhlan se Ulan.
Uhr, -en, fl. dim. t, nr, klocka. Was »i. wieviel
ist die oj ei. wieviel o, ist est hvad, hur
mycket är klockan? F gegen Uhr er viere:
inemot kl. 4. -gehänge, n. berlock, -halter,
ra. klockställ. -macher, vi. urmakare,
-mache-rel,/. urmakaryrke.
Uhü, -s, -[s], ra. uf.
UhZ m. m. se Uz m. m.
Ukàs, -[e], ra. ukas.
Ulan, -en, ra. ulan.
Uik, -e, ra. F galenskap, tokeri, spratt, fuffens,
gyckel, -en, sv. itr. h. F göra galenskaper
m. m. se föreg.
Ulme, -n, fl. alm. -n, a. af alm, alm-.
Ultra, -[s], -s, ra. långtgående, ultraradikal,
-konservativ m. m.
um, I. prep. med ack. (jfr. 5), 1. omkring, kring.
itr. intransitivt, rfl. reflexivt, St. starkt, SV. svagt, tr. transitivt verb. h. har haben, S . har *ein Li il hjälpverb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
