- Project Runeberg -  Tysk-svensk ordbok : skolupplaga /
478

(1920) [MARC] Author: Otto Hoppe - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V - verdächtig ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

verdächtig

— 478 —

verdunsten

-dächtig, a. misstänkt, »dächtigen,* tr. göra
misstänkt, jn einer (gen.) Sache: ngn för ngt.
•dåchtigkeit, /. det misstänkta i ngt,
egenskap af misstänkt, misstänkt tillstånd,
hållning. -dächtigung, f. Js ~ att ngn göres
misstänkt, -dammen,* tr. fördöma,
-däm-men,* tr. dämma för, dämma upp. [–dammens-wört[h],-] {+-dammens-
wört[h],+} -dåmmenswürdig, a. fördömlig.
-dåm-mern,* I. itr. s. upplösa sig, sammanflyta,
försvinna. II. tr. 1. skymma, förmörka. 2.
drömma bort, drömmande tillbringa;
försumma. -dåmmlich, a. fördömlig. [–dåmm-ni[f]s,-] {+-dåmm-
ni[f]s,+} /. fördömelse, -dåmmung, f.
fördömande, fördömelse, förkastelse.
-dåmmungs-würdig, a. fördömlig. -dampfen,* I. itr. s.
dunsta bort. II. tr. 1. låta bortdunsta,
af-dunsta. 2. afkyla. 3. F röka upp, förbruka,
-dåmpfung, /. -danken,* tr. Jm etw. hafva
ngn att tacka för ngt. -dåuen,* I. tr. smälta
föda. II. rß. smältas, -dåulich, a. möjlig att
smälta, smältbar, lättsmält. Schwer e
svårsmält. -dåuüchkeit,/. smältbarhet. -dåuung,
/. matsmältning, -dåuungsbeschwerde, /.
störd matsmältning, ondt i magen,
-dåu-ungsschwäche,/. klen matsmältning, -déck,
-C, n. 1. däck. 2. suflett, tak pi en Omnibus.
-décken,*£r.öfvertäcka, -hölja, -skyla, dölja,
bemantla, -déckwng,/. -dénken,* - verargen.

Verdérb, -[e]s, 0, m. 0. n. förderf. -en,* I. st.
itr. s. blifva dålig, skämd, förstörd;
för-derfvas, förstöras, gå under, gå förlorad,
tt. sv. o. st. tr. förderfva, förstöra, skämma
bort. Es mit jm ~ stämma ngn ogynnsamt
mot sig, bryta med ngn. III. -s, 0, n.
förderf, undergång, -enschwanger, a.
olycksdiger. -er, -, ro., -erin, -wen, f. förderfvare,
förstörare. -lich, a. förderflig, skadlig,
-lich-keit,/. förderflighet. -ni[ſ]s, -se,/, o.n.
förderf, förderfvadt tillstånd, -t, a. sedligt
för-derfvad, dålig, -theit, /. förderfvadt
tillstånd, förderf.

verlidéutlichen,* tr. förtydliga, -déutlichung, /.
-déutschen,* tr. öfversätta till tyska,
förtyska. -déutschung, /. -dichten,* tr. o. rß.
förtäta(s). -di’chtung,/. -dicken,* I. tr. göra
tjock(are). II. rß. blifva tjock(are),
tjockna. -dfckung, /.

verdien|]en,* I. tr. förtjäna. Das habe ich um
Sie nicht verdient: det har jag ej förtjänt
af er. II. rfl. Sich um etw. ~ ei. vani.
verdient machen: göra sig förtjänt, inlägga
förtjänst om ngt. -st, -e, ro. o..». L v»m. ro.
förtjänst, inkomst af arbete, lön, vinst. 2.
vani. fi. förtjänst, merit, -st|ich, a.
förtjänstfull. -stlichkeit, fl. det förtjänstfulla i ngt,
boi ngn, förtjänst, -stios, a. 1. som ej
inbringar ngt, lönlös, otacksam. 2. utan förtjänst,
saknande förtjänster, omeritérad. -stvoll, a.
förtjänstfull, meriterad, -t, a. förtjänt,
förtjänstfull, jn- verdienen II.

Verdikt, -e, n. jurys domslut.

erllding, -e, n. 1. öfverenskommelae, aftal,
hyra, arrende, ackord, entreprenad. 2.
kontrakt. -dingen,^ I. tr. uthyra, hyra bort,
utarrendera, bortackordera, lemna på
entreprenad; skaffa tjänst åt. II. rfl. t aga tjänst,
-dingung, fl. -dolmetschen,* tr. tolka tyda,
uttyda, -dölmetscher, ro. tolk, uttyda re.
•dolmetschung, fl. tolkning, tydning,
«donnern,* tr. 1. fara ut emot, hårdt traixa.
Verdonnert: liksom träffad af åskan, förskräckt,
tillintetgjord; F ofantlig, gruflig. 2. F döma
(skyldig), -doppeln,* tr. fördubbla, [–döpp[e]-lung,/.-] {+-döpp[e]-
lung,/.+} -dorben, a. förderfvad, förstörd,
dålig, skämd, bortskämd, -dorbenheit,/.
förderfvadt, förstördt, skämdt tillstånd,
förderf. -dorren,* I. itr. s. torka, torka bort,
ut, ihop, förtorkas, vissna. II. tr. torka,
förtorka, -dorren,* tr. torka för hårdt, vid
torkning fprstöra. -dorrung, -dorrung, fl.
torkning, förtorkning, -drängen,* tr.
undantränga, uttränga, förskjuta, -drängung,/,
-dré-hen,* tr. virida, bortkollra, förvrida,
förvända, vanställa, vränga. Die Augen ~ rulla
ögonen, sich (dat.) den Arm ~ vrida armen
ur led, ein Schlofls ~ vrida ett lås i
baklås. Verdreht: vriden, bortkollrad, tokig,
•dréhtheit, fl. tokeri, galenskap, förvändhet,
det galna i ngt, -dréhung, /. vrängning m.
m. se verdrehen, -dréifachen,* tr. tredubbla,
-dréifachung, fl. -driels = Verdrufls.
-drie-fsen,* st. tr. förtryta, förtreta, förarga. Äfv. %
opers. med gen., t. ex. mich verdrofls des Lebens:
jag var ledsen på lifvet. Sich es nicht ~
lassen: hafva ingen möda ospard, ej ledsna
på, sich keine Mühe und Kosten ~ lassen:
spara hvarken möda eller kostnader,
-dn’efs-lieh, a. 1. förtretad, förargad, vid dåligt
lynne. 2. förtretlig, förarglig,retsam,
-dn’eſs-lichkeit, fl. 1. förtretad sinnesstämning,
dåligt lynne. 2. förtret(lighet), förarglighet.
•dréssen, 1. part. perſ. tili verdrieflsen. 2. a. —
verdrieflslich 1. -drössenheit —
Verdrieflslichkeit 1. -drücken,* tr. 1. trycka oriktigt,
felaktigt. 2. vid tryckning förbruka, -drücken,*
tr. nedtrycka, undertrycka, förtrycka;
söndertrycka. -drüfs, -es, 0, ro. 1. dåligt lynne,
motvilja. 2. förtret, förargelse, ledsam het.
-düften,* itr. s. o. rfl. förflygtigas,
bortdunsta; F i smyg aflägsna sig, försvinna, -düftung,
fl. ^dummen,* I. itr. s. blifva dum(mare). II.
tr. göra dum(mare), förslöa, förfäa.
-dum-mung, fl. -dumpfen,* I. itr s. 1. ljuda doft,
blifva dof(vare), dö bort. 2. förslöas, blifva
känslolös. 3. blifva unken, unkna. II. tr.
dämpa, förslöa. -dümpfung,/. -düng =
Verding. -dunkeln,* tr. o. rfl. fördunkla(s),
förmörka^), göra (blifva) mörkare,
öfverträffa^). -dünk[e]lung, fl. -dünnen,* I. tr.
förtunna, göra tunnare, smalare, späda ut. II.
rfl. förtunnas, blifva tunn(are). -dünnung,/.
-dünsten,* I. itr. s. bortdunsta, af dun sta,

itr. intransitivt, rfl. reflexivt, St. starkt, SV. svagt, tr. transitivt verb. h. har haben, S . har *ein Li il hjälpverb.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:24:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tshoppe/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free