- Project Runeberg -  Tysk-svensk ordbok : skolupplaga /
480

(1920) [MARC] Author: Otto Hoppe - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V - verfluchung ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rfluchung

— 480 —

vergleichen

’Kf chung, f. förbannande, fördömande, -flüls,
£ ro. förlopp, -flüssigen/ tr. o. rß. bringa,
(öfvergå) till flytande form. -flüssigung, /.
-folg, -[e]s, 0, ro. 1. förlopp, utveckling. 2.
fullföljande, -foigbär, o. möjlig att förfölja,
att fullfölja, -folgen/ tr. 1. förfölja,
eftersätta. 2. följa, fullfölja, -folger, -, ro.
förföljare. -folgung, /. 1. förföljelse. 2.
fullföljande. -fråchten/ tr. frakta, forsla,
-frém-den ■=» entfremden, -fressen/ om djur o. P om
människor, I. tr. äta upp, fråssa upp. II. rfl.
föräta sig. -frieren/ itr. s. förfrysa, frysa
ihjäl, -frühen/ I. tr. låta inträda i förtid,
påskynda, drifva för fort. II. rfl. inträda,
komma for tidigt, -frühung, fl. -fügbär, a.
disponibel, -fügbarkeit,/. disponibilitet.
-fügen/ I. tr. bestämma, förordna, anordna,
föreskrifva. II. itr. h. Über etw. (ack.) e
förfoga, bestämma öfver, disponera ngt. III.
rfl. förfoga, begifva sig. -füger, -, ro. den
bestämmande, disponent, -füglich, a.
disponibel. -fügung, fl. 1. förordning, anordning,
bestämmelse, een über etw. treffen: taga
sina mått och steg beträffande ngt. 2.
förfogande, disposition, -führbär, a. möjlig att
förföra m. m. se följ. -führen/ tr. 1. föra,
frakta, forsla. 2. föra vilse, vilseleda, förföra,
förleda, fullfölja, förvärra, gå på med.
-füh-rer, ro. förförare, förledare, -führerin, -nen,
f. förförerska. -führerisch, a. förförisk,
förförande. -führung, fl. förförelse, förförande,
-füllen/ rfl. bulna. -fümfeien/sv. tr. 1. förstöra
på utsväfningar, kalas m. m., festa upp. 2.
förfuska, skämma bort; förstöra,
-fünffachen/ tr. femdubbla. -füttern, -füttern/ tr.
1. fodra upp foder. 2. fodra, mata för starkt,
gifva för mycken föda. -gäben/ tr. skänka
bort, donera, -gåffen/ rfl. Sich in jn
förgapa sig, blifva betagen i ngn. -gähnen/
tr. Stunden e sitta och gäspa hela timmar,
•gällen/ tr. gallspränga; biid. förbittra, jm
etw.: ngt för ugn. -galoppieren/ rfl. F
misstaga sig, hoppa i galen tunna, -gäng, ro.
förlopp, -gången, a. förgången, förfluten,
förliden. -gångenheit,/. det
förflutna.-gänglich, a. förgänglig, -gänglichkeit,/. 1.
förgänglighet. 2. förgänglig Bak. -gånten/ tr.
bortauktionera. -gåsen/ I. tr. bringa till
gasform. II. rfl. öfvergå till gasform,
-gåsung, fl. -gåttern/ tr. 1. förse med galler,
sätta galler för. 2. samla, sammankalla,
-gätterung, fl. -gaukeln/ tr. med skämt och
lek tillbringa, fördrifva. -gében/ I. tr. 1.
gifva bort, skänka bort, afstå från. Sich
(dat.) von seinem Rechte etw. e afstå,
uppoffra ngt af sin rätt, seiner Würde «i. sich
(dat.) nichts e ej uppoffra ngt af, hålla på
sin värdighet. 2. förlåta. 3. kort. Die Karten
ei. sich ~ gifva orätt, es ist ~ det är orätt
gifvet. II. rfl. 1. gifva bort för mycket, så
mycket att man blir fattig. 2. se /, 3. -gé-

bens, adv. förgäfves, fåfängt, -géber, ro. en
som ger bort ngt, har ngt att gifva bort.
-géblich, a. fåfäng, gagnlös, -géblichkeit, /.
det fåfänga, gagnlösa i ngt. -gébung,/.
förlåtelse. -gegenwärtigen/ tr. åskådliggöra,
lifligt skildra, lefvande framställa. Sich(å&t.)
etw. ~ återkalla ngt i minnet, påminna sig
ngt. -gegenwärtigung,/. -géhen, a)* I. itr. s.
1. förgå, förflyta, jfr vergangen. 2. förgås,
t. ex. vor Angst: af ångest. 3. Jm vergeht
etw.: ngn mister ngt, t. ex. der Appetit
vergeht jm. Sich (dat.) [die Lust an] etw. *\>
lassen: mista lusten för ngt, ihm verging
Hören und Sehen: han miste både hörsel och
syn, det svartnade för ögonen på honom,
han förlorade medvetandet. II. rfl. förgå
sig, fela, bryta, b) -, «., -géhung, fl.
förseelse, öfverträdelse, brott, -géigen/ sv. tr.
med fiolspel tillbringa, -géisten/ I. tr.
förandliga. II. itr. s. afdunsta, dufna.
-ge|stern,* tr. 1. förandliga. 2. göra andelik,
spöklik. Vergeistert: spöklik, -géistigen/
tr. 1. förandliga. 2. tillsätta alkohol till,
alkoholisera. -géistigung,/. -gélt, -[e]s, 0, ro.

0. n. lön, ersättning, vedergällning, -gélten/
tr. vedergälla, löna, belöna, straffa, -gélter,
-, ro. en som vedergäller, belönare,
straf-fare, hämnare. -géltung, fl. vedergällning,
belöning, straff, -geséilschaften/ I. tr.
förena (i sällskap). II. rfl. förena sig, slå sig
samman, bilda sällskap, -geséllschaftung, fl.
•géssen/ st. I. tr. ei. t itr. h. med gen.
glömma, förgäta. II. rfl. 1. glömma sig. 2.
glömmas. -géssenheit, fl. glömska, -géfslich, a.
glömsk, -géfslichkeit,/. glömska, -géuden/
tr. bortslösa, förslösa, slösa med, förstöra,
skingra, -géuder, -, ro. elösare. -géudung, /.
slösande, skingrande, slöseri, -gewaltigen/
tr. våldföra sig på, bruka våld mot,
våldföra. -gewaltiger, -, ro. våldsverkare.
-gewäl-tigung, fl. våldförande, -gewissem/ tr. 1.
bekräfta, styrka. 2. Jn einer (gen.) Sache ei.
über (med ack.) ei. von ei. wegen etw. e
förvissa, öfvertyga ngn om ngt. -gewisserung,
fl. -giefsen/ tr. utgjuta; slå ut, spilla,
-gie-Isung, fl. -giften/ I. tr. förgifta. II. rfl.
taga in gift; blifva förgiftad, -gifter, -, ro.
förgiftare; giftblandare. -giftung,/.
förgiftning. -gilben/ itr. s. gulna, -gifsmelnnicht,
-[e], n. förgätmigej, -gittern/ tr. förse med
galler, sätta galler för. -gi’tterung,/. -glasen/

1. itr. h. blifva glasaktig, förglasas. II. tr.
1. glasera, förglasa. 2. sätta glas i, framför,
-glåsung, fl. 1. glasering, förglasning;
isätt-ning af glasrutor. 2. glas, glasrutor,
glasvägg.

Vergléich, -e, ro. 1. förlikning, kompromiss,
öfverenskommelse, fördrag, ackord. Einen
/v schlieflsen: ingå förlikning. 2.
jämförelse. -bär, a. jämförlig, -en/ tr. 1. räta,
jämna, utjämna, iordningsställa. 2. förlika;

itr, ij)tr#jisitJvJ., rfl. reflexivt, St. starkt, SV. svagt, tr. transitivt verb. h. bar haben, S. har tein till hjälpverb.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:24:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tshoppe/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free