Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V - verleumderisch ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verleumderisch
— 484 —
vernachlässigen
tare. -léumderisch, a. haktalande,
förklen-lig, ärerörig, smädlig. -léumdung,/. förtal,
baktal, -lieben,* rfl. förälska sig, blifva kär.
Verliebt: förälskad, kär. -liebtheit,/. kärlek,
kärlighet, kärleksrus, -liederlichen,* I. tr.
gnm liderlighet förstöra. II. itr. s. förfalla
gnm liderlighet, -liegen,* I. rfl. 1. blifva
förlegad. 2. gnm för mycket liggande blifva dåsig,
arbetsoduglig. II. itr. s. blifva förlegad.
-Iierbär, a. möjlig att förlora. -l(eren,*s£.I. tr.
förlora, tappa, mista. Geld an jm ~ förlora
pengar på ngn, an ei. in jm einen Freund e
förlora en vän i ngn. Verloren &fv. aflägsen.
Verloren gehen: gå förlorad, omkomma,
komma bort. Verlorne Mühe: fåfäng möda.
II. rfl. 1. förlora sig, gå förlorad, försvinna.
2. fördjupa sig, försjunka. -Iierer, m.
förlorande, tappande person, -lies, bättre -Irefs,
-e, ra. underjordiskt fängelse, fängelsehåla,
-loben,* tr. o. rfl. förlofva, trolofva (sig),
-löbni[f]s (ö äfv. kort), -se, ra., -lobung, fl.
förlöfning. -locken,* tr. locka, förleda, förföra,
-löckung, fl. lockelse, frestelse, förförelse,
-logen, a. mycket lögnaktig, -lögenheit, fl.
vana att ljuga, lögnaktighet. -lohnen,* opers.
Es verlohnt die Mühe ei. es verlohnt sich der
Mühe: det lönar mödan, -lörenheit, fl.
själsfrånvaro; ensamhet, öfvergifvenhet;
förkastligt tillstånd, -lörenschaft, fl. förlust,
-löschbär, a. möjlig att släcka, -löschen,* I.
(vani. st.) itr. s. 1. slockna. 2. utplånas, gå
bort. II. (vani. sv.) tr. 1. släcka. 2. utplåna,
utsudda, -löschung, fl. -lösen,* tr. bortlotta,
-lösung,/, -löt[h]en,* tr. hoplöda. -l6t[h]ung,
fl. -löttern,* = verliederlichen, -lumpen,* I.
tr. alldeles utslita, söndertrasa. Verlumpt:
trasig; afsigkommen, förfallen. II. itr. s. 1.
om kläder: gå i trasor, gå sönder. 2. om
personer: vara afsigkommen, förfalla, gå i
trasiga kläder, -lust, -e, ro. förlust,
-lustbrin-gend, a. förenad med förlust, -lustieren,* rfl.
F förlusta, roa sig. -lustig, a. förlustig. Einer
(gen.) Sache ~gehen ei. werden: gå förlustig,
gå miste om en sak, sich einer Sache e
machen: ådraga sig förlusten af, förverka
ngt, einer Sache e sein: hafva förlorat ngt.
-machen,* tr. 1. stänga. 2. donera,
testamentera, jm etw.: ngt till ngn. -machtns[f]s,
-se, ra. 1. testamente. 2. testamentarisk
gåfva, donation, legat, kvarlåtenskap.
-måh-len,* tr. 1. förmala. 2. mala illa, skämma
bort. -måhlen,* tr. o. rfl. förmäla (sig),
-måh-lüng, fl. förmälning. -mahnen,* tr. förmana,
•mahnung, fl. förmaning, -maledéin,* tr.
förbanna. -mannigfachen, -mannigfaltigen,* tr. o.
rfl. mårigfaldiga(s). -manteln,* tr. bemantla,
-marken,* tr. utmärka (gränserna af),
-mår-kung,/. -mauern," tr. 1. vid murning
förbruka, mura upp. 2. kringmura; mura in, igen,
för. -måuerung, fl. -méhrbär, a. som kan
ökas. -méhren,* I. tr. formera, öka, föröka,
___*_
fortplanta, tillöka, multiplicera. II. rfl.
föröka sig, förökas, fortplanta sig, tilltaga,
tillväxa, -méhrung, fl. -méidbär, a. möjlig att
undvika, -méiden,* tr. undvika, undgå,
-méi-dung, fl. -méinen,* tr. (för)mena, tro,
förmoda, antaga, -méintlich, a. förment,
före-gifven. -méiden,* tr. omförmäla, berätta,
omtala. Mit Respekt zu e med respekt till
sägandes. -méngen,* I. tr. hopblanda,
hopröra, beblanda, inblanda. II. rfl. Sich mit
etw. e blanda sig med, blanda sig, lägga
sig i, befatta sig med ngt. -méngung, fl.
-ménsch[lieh]en,* tr. förmänskliga, gifva
mänsklig gestalt, prägel, göra mera
mänsklig. -mérk, -e, ro. anmärkning, anteckning,
not, notis, -mérken,* tr. 1. märka, iakttaga,
varsna, spåra. 2. lägga på minnet, komma
ihåg, anteckna. 3. Etw. gut, übel <v> väl,
illa upptaga ngt. -mössen, a)* I. tr. 1. mäta,
mäta ut. 2. mäta till, tilldela. II. rfl. 1.
mäta vilse. 2. Sich einer (gen.) Sache ~
ei. sich e etw. zu thun: tilltro, understå,
tillåta sig (att göra) ngt, vara nog förmäten
att göra ngt. 3. Sich hoch und teuer
dafls: lofva högt och heligt, att. b) a.
förmäten. -méssenheit, fl. förmätenhet.
-més-sentlich, adv. förmätet, djärft. -méssung,/.
mätning m. m. se vermessen. - nuet [hj bär, o.
a. som kan, får uthyras, -mi’et[h]en,* I. tr.
hyra ut, bort. II. rfl. 1. taga tjänst. 2.
uthyras, gå att hyra ut. -mfet[h]er(in), ro. (fl.)
en som hyr ut ngt. -miet[hjung, fl. uthyrning,
städsel, -mi’et[h]ungsbureau, ra.
kommissionsbyrå (för tjänstsökande), -mindern,* I. tr.
förminska, minska, försvaga, moderera. II.
rfl. minskas, aftaga. -mi’nderung,/.-mischen,*
tr. o. rfl. blanda(s), sammanblanda(s),
sam-manröra(s), beblanda (sig), öfverskrift i
tidningar: vermischte Nachrichten ei. Vermischtes:
’diverse’, ’från skilda håll’, -mischung, fl.
-missen,* tr. sakna, -missung, fl. -mitte|n,*
tr. förmedla, medla, -mittels[t], prep. med
gen. förmedels, medels, -mittler(in), ro. (/.)
(för)medlare (-erska). -mrttlung, fl.
förmedling. -modern/ itr. s. multna, -möderung,/.
vermogüe, prep. med gen. medels, genom, till
följd af. -en, I.* tr. förmå, kunna, vara i
stånd. II. -, ra. 1. förmåga. 2. förmögenhet,
-end, a. 1. i stånd, duglig tili ngt; mäktig.
Alles ~ sein: förmå allt. 2. förmögen,
-en-heit, fl. 1. förmåga. 2. förmögenhet,
-ensum-stände, -ensverhältnisse, pl.
förmögenhets-vilkor. -lich = vermögend.
ver||moosen,* itr. s. blifva mossbelupen, -mö
schen,* itr. s. murkna. -mümmen,* tr. ma
skera, förkläda, -mummung, fl. förklädna
-münzen,* tr. prägla, slå mynt af. -mutfh]en,
tr. förmoda, tänka, misstänka, -müt[h]lic*
a. trolig, sannolik; adv. förmodligen, -nu
t[h]ung/.förmodan,antagande.-nåchlässigert
tr. vårdslösa, försumma, slarfva med. -nåch
itr. intransitivt, rfl. reflexivt, St. starkt, SV. svagt, tr.
transitivt verb. h. har haben, S . har *ein Li il hjälpverb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
