Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Det skönaste leendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det skönaste leendet.
Det var en gång en man, som förlorat allt hvad
han hade kärt. Han stod ensam i verlden och lifvet
föreföll honom som en omätlig öken, utan en enda
grönskande oas, der hans trötta ande kunde hvila ut, för
att åter hemta mod och tröst. Minnet af hans flydda
lycka nedtyngde hans själ i vemodsfull saknad, och
sorgen, som bofäst sig i hans hjerta, lemnade det aldrig.
Hopplös vandrade han en afton utmed en insjö, i
hvars glittrande vågor himlen speglade sin höghvälfda
kupol. Då stadnade han plötsligt. En tanke, den han
väl sökt förjaga, men som ständigt återkommit och
under månader rufvat i hans själ, föreföll honom i detta
ögonblick så lockande. Han lutade sig allt närmare det
mörka djupet, der en och annan stjerna helt vänligt
tycktes vinka. Sakta hviskade han:
— Först med döden kan man glömma ... hvad
det måtte vara ljuft att få dö!
Då såg han bredvid sin egen dystra bild en ljus
skepnad, i hvars strålande närhet allt blef så klart och
herrligt. Det var hans skyddsengel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:25:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tsonas/0009.html
