Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det skönaste leendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tror du att Gud kan förlåta mina syndiga
tankar, tvifvel och missmod, — frågade den ångerfulle
mannen.
— Han har redan förlåtit — svarade engeln, —
men bed och vaka att du ej återfaller i frestelse. Fatta
mod och grundlägg i ditt inre en ny och varaktig frid,
som icke kan sköflas af lifvets vexlingar och stormar.
Skyddsengeln försvann, men qvarlemnade i
mannens själ en gnista af den himmelska klarheten. Denna
gnista brann allt skönare i hans hjerta och hette tro,
hopp och kärlek, och fastän hans lockar grånade, kände
han sig småningom återvinna sin första barndomsfrid
och ogrumlade lycka.
Och många år härefter, då Gud kallade honom,
ilade hans själ med hoppfull förtröstan till sitt rätta
ursprung och på hans läppar hvilade det skönaste leendet.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
