Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föresats, ehuru sedermera allt blef nöjaktigt förklaradt.
Således vet jag man kan försaka om man vill. Du
ville icke, oaktadt din kärlek fallit på en ovärdig, som
dragande dig ned till sin egen obetydlighet, slutligen
bortrycktes och lemnade dig, för att i elände och
fattigdom bortsläpa ditt lif. Behåll det öde du sjelf valt och
gläd dig fortfarande åt den lycka du njutit, samt...
Clara öppnade dörren och försvann ljudlöst.
Den gamla damen tystnade, hennes händer lågo
sammanknäppta i knäet. Hon framsträckte hufvudet
och lyssnade, men allt förblef tyst. Kanske väntade
hon att ännu en gång få se den bleka, förtviflade
qvinnan; men hon återkom icke.
Med bevingade steg skyndade Clara ned för
trapporna. Den sorg och ångest, som intog hennes själ,
hade ej några gränser. Nedkommen på gatan stadnade
hon, och blickade upp till de svagt upplysta fönstren.
Flydda tiders minnen återuppvaknade i hennes själ.
Huru noga ihågkom hon ej den adertonårigas första
rosenfärgade och leende drömmar.
Väl hade dessa förverkligats, och ändå ... hvilka
lidanden hade hon ej sedermera genomgått, efter det
han, den älskade, för alltid måst lemna henne och deras
barn. Kanske skulle också de ryckas ifrån henne, utan
att hon skulle ega förmåga att lindra deras plågor,
eller kraft till att afböja det hotande slaget.
Vid denna tanke sjönk hufvudet nedslaget mot
bröstet, men skakande bort det missmod, som höll på att
insmyga sig i hennes starka själ, hviskade hon höjande
ögonen mot himlen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
