This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanträffa med den unge mannen, hvars bekantskap hon
på sätt och vis redan tyckte sig ha gjort.
Under en vals rned Anton Berg, så var den unge
mannens namn, förföll det henne som sväfvade hon
mot högre rymder. På en gång så, blygt och ändå
förtroligt talade hon med honom. Det var som hade hon
sammanträffat med en kär, länge frånvarande vän.
Deras öde hade också någon likhet. Båda hade som barn
blifvit föräldralösa och aflägsna slägtingar hade åtagit
sig de värnlösas uppfostran, men medan hon växte upp
omgifven af öfverflöd och rikedomar, hade han redan i
barnaåren blifvit förtrogen med försakelsen, fattigdomen
och arbetet.
Innan valsen var slut kände de alla dessa
ömsesidiga förhållanden. Deras blickar möttes sedan ofta
under aftonens lopp. Claras annars öfvermodiga sätt
och ironiska ton var alldeles bortblåst; hon var så glad
och leende, som den lekande solstrålen på en
junimorgon.
Denna ömsesidiga sympathi de kände för hvarandra
öfvergick småningom till en verklig, djup och helig
kärlek. Och några månader härefter framkallade denna
kärlek en förklaring, då de funno att de ej kunde lefva
utan att få tillhöra hvarandra.
Anton Berg hade ej några lysande framtidsutsigter;
han var fattig. Men en sådan brist kan ofta ersättas
genom arbetsförmåga, duglighet, förstånd och god vilja,
egenskaper, hvilka i hög grad utmärkte honom. När
nu den ringa friaren anmälde sig, blef den gamla damen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>