Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag måste ha öfvertygelse... jag har ingen ro
för den tanke, som alltmera fått insteg i min själ.
Helt tyst nalkades hon soffan, lutade sig öfver
madam Rundqvist, löste hennes hufvudduk, och då hon
aftog densamma, följde det gråa håret och glasögonen
med.
Yrvaken störtade sköterskan upp... det var ej
längre aning, utan visshet. Clara stod framför sin
fostermor.
— Clara, — snyftade denna, — kan du glömma min
hårdnackade egensinnighet, som hellre vidhängde gamla
fördomar, än att jag ville se dig lycklig.
— Min Gud, min Gud, — hviskade Clara med
sammanknäppta händer. — Du har då bevekt hennes
hjerta, hon förlåter och tänker ej mera på mig med
hätskhet och ovilja!
De båda qvinnorna slöto sig intill hvarandra ...
de kände huru oåtskiljaktiga deras hjertan alltid varit.
När de omsider sutto bredvid hvarandra i soffan,
huru många tankar utbytte de ej om deras längtan och
kärlek! Clara måste utförligt berätta sitt
anspråkslösa lifs tilldragelser, med dess glädje och sorg, hopp
och fruktan, som så rikt vexlat, sedan hon lemnat
fostermodrens hus.
— Men huru fick du veta att jag låg sjuk? —
frågade fostermodren.
— Jo, en afton, sedan barnen sofvit flera timmar
och jag redan slutat mitt arbete, kom fru Holm upp
till mig. Det var den unga frun jag omtalat, som sista
halfåret visat oss så stor välvilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
