Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helt rädd, att blott på några timmar försaka Claras
sällskap.
De små flickorna anlände slutligen och nu firades
en dag af stilla, ren glädje.
Den lilla lättrörda fru Holm gret af hjertans lust
och kysste Claras händer, hvilket denna på intet sätt
kunde afvärja.
Clara och hennes barn stadnade nu för alltid qvar
hos fostermodren, som i många år fröjdade sig öfver
sällheten att omgifvas af kärleksfulla och hjertligt
tillgifna varelser, en lycka, hvilken den gamla damen så
länge och bittert hade saknat.
De fordna vännerna funno Clara nu lika charmant
som förr. Ja, de tyckte till och med att det
genomgångna lidandet förlänade henne ett visst tjusande behag.
Den gamla grefven och excellensen P. glömde till
och med så långt sina fördomar, att han icke visade
sig obenägen att bjuda den enkla fru Berg sin hand,
hvilket denna, till fostermodrens stora ledsnad, dock
afböjde.
I sitt testamente adopterade han Claras små flickor,
skänkande dem sin förmögenhet och sitt namn, öfver
hvilket han ständigt varit så stolt.
Clara tackade Gud i sitt hjerta för de
solskensdagar, som nu hade randats.
Sina barn lärde hon en ödmjuk förnöjsamhet, samt
att i alla lifvets skiften förtrösta på Guds outransakliga
godhet, som låter sorg och glädje, olycka och lycka
vexla, för att rena och pröfva våra hjertan.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
