Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Som man är kung till, så regerar man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tack... är det möjligt att jag och min häst
kan få herberge öfver natten?
Sedan denna fråga helt vänligt blifvit bejakad,
hjelptes de båda männen åt att föra hästen till stallet,
samt gifva honom nödigt foder. Skakande sin
genomvåta kappa och bredskyggiga hatt, följde den resande
sin värd till dagliga rummet. En furubrasa kastade
der sitt flammande sken öfver de finskurade trädstolarne
och det långa ekbordet.
Vid de båda männens inträde uppreste sig ett ungt
fruntimmer, som i det hon flyttade sländan åt sidan,
bad främlingen intaga sin plats och tjenstaktig fattade
i kappan, hvilken hon hjelpte att upphänga till torkning.
— Det är min hustru och mitt namn är Noraeus, —
sade värden upplysande, då den resandes blixtrande ögon
mönstrande öfverflög de omgifvande föremålen. Med nöje
blickade han på sin värds öppna och behagliga ansigte.
— Ni är prestman, — sade främlingen, som af hans
svarta, fastän grofva och slitna drägt, såg hvilket stånd
han tillhörde. Af er kunde jag måhända få veta om
jag snart är vid skånska gränsen.
— Ni är ännu sex timmars väg derifrån, —
svarade Noraeus.
— Ännu så långt, — utropade den resande
misslynt. — Jag förstår icke hur jag så kunnat misstaga mig
om vägen.
Noraeus tog nu plats vid gästens sida, och snart
voro de båda männen fördjupade i samtal, hvilket
uteslutande rörde sig kring landets angelägenhetor, de
oroliga tiderna och krigshärens ställning o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
