Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bedyranden om arbetets utmärkta beskaffenhet, slogo
nu en och annan knyck på nacken och försäkrade: —
Det mästaren började omenskligt slurfva, och att om så
skulle fortgå, de bestämdt vände sig till någon annan.
Morbror svarade icke något, han hängde blott på
hufvudet, suckade och såg nedslagnare ut.
En dag då jag skulle hjelpa honom med några
små uppdrag och dervid burit mig ovanligt tafatt åt,
utbrast han förtörnad:
— Det kan jag säga på förhand, min käre
Ferdinand, att någon skicklig skomakare blir du aldrig;
ty vid det ringaste göromål bär du dig bakvändt åt.
Väl vore derföre, om du på annat sätt kunde få din.
utkomst ... Syster min, som bor utom staden, har
lofvat att som egen taga min äldsta flicka. Jag önskar
någon ville vara så barmhertig och äfven åtaga sig
dig ... ty sedan Malena är död, är det sträfsamt nog,
att föda så många munnar.
Jag stod helt försagd, det hade aldrig fallit mig in
att jag vore till last, eller att det ej vore min rättighet
dela hans bröd. O, det kändes så tungt!
— Kom hit din parfvel och kyss mig. Jag mente
egentligen ej något, fastän det kanhända förekom dig
så ... Då jag tänker på Malenas många förmaningar
blir jag helt modstulen; ty icke kan jag som sig bör
uppfylla alla de skyldigheter, hvilka nu åligga mig ... Se
så, var nu glad igen ... nog kan du bli en dugtig karl!
Han strök helt vänligt min kind.
Det oaktadt kände jag mig icke glad, utan smög
mig undan så snart jag kunde. Sättande mig på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
