Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kan du ingen aftonbön? — frågade hon, då
jag ville säga »god natt».
Jag kunde tvenne, och sedan jag uppläst dem
kysste hon mig på pannan och hviskade sakta ett »Gud
signe’n».
Nu började en annan tid, än den jag upplefvat
hos mina slägtingar. Min dag indelades i en viss
ordning, och blott några fritimmar fick jag springa omkring
och leka. De öfriga tillbringade jag på vårt lilla rum,
i hvars solljusa stillhet jag alltmera fann mig lycklig.
Ifrån första stund anförtroddes mig vattnandet och
skötandet af de vackra blomstren, på hvilka jungfru
Lona satte ett så högt värde; äfvenledes kattens
matande, stickors skärande m. m., hvilka göromål jag
uträttade med stor högtidlighet, troende mig vara till
outsäglig nytta. Det var ej utan, att jungfru Lona
styrkte mig i denna tro, ty hon upprepade ofta:
— Hvilken dugtig karl kan du ej blifva med tiden,
lille Ferdinand, när jag redan nu har så stor nytta
af dig!
Ibland helsade jag på i mitt fordna hem, och blef
alltid emottagen med den största hjertlighet. Till en
början var morbrors lynne tungt och allvarligt, men
snart såg man honom åter småle och helt belåten sätta
sin lilla näsa i vädret. Ja, ett år var ej förgånget
sedan mosters död, förrän han började småsjunga och
deklamera med lika stor pathos, som före hennes
bortgång, till en ung tvätterskas oändliga förnöjelse, hvilken
nyligen flyttat in i huset midt emot. Emellertid tittade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
