- Project Runeberg -  Tio skizzer och noveller af Sylvia /
61

(1865) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »En grosshandlare»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Melankoliskt leende framtog han sin börs och
räknade hvad som fanns qvar af den treåriga besparing
han gjort i sin födelsestad. Mycket återstod just ej,
men med sträng hushållning kunde det räcka något öfver
trenne månader. Han suckade, och hela hans hopp
koncentrerade sig efter detta på mousliner och Januari månad.

Han lefde härefter i den största indragenhet. De
enda förströelser, som förkortade de långa månadernas
räntan, var då han någon gång erhöll bref från sina
vänner, hvilka gjorde honom tusen frågor, som likt
dolkstygn genomborrade hans hjerta. Emellanåt besvarade
han dem undvikande, emellanåt som fantasien dikterade,
och i hvarje bref upprepade han, att affärerna gingo sin
jemna gång, samt att han trifdes godt.

Emellanåt förbarmade värdinnan sig öfver den
stackars enstöringen och inbjöd honom på the. Han blef
snart en riktig favorit, sedan hon kommit underfund med
hans skicklighet att knäppa på hennes systerdotters
guitarr, och aldrig tyckte hon sig ha hört någon med
mera känsla kunna sjunga hennes älsklingssånger:
»Välkommen, o måne, du åldriga vän» eller »När jag var
liten och smekte min docka», hvilka han till hennes stora
nöje uppstämde så ofta hon önskade.

Hans värdinna var en gammal mamsell, ganska
lefnadsglad, hvilket åldriga, ogifta qvinnor sällan bruka vara.
Några små besynnerligheter vidlådde ändå hennes
karakter: hon vurmade nemligen för det antika. Så fort hon
såg någon riktig gammalmodig möbel, eller annan
dyrbarhet, gaf hon sig ingen ro, innan den tillhörde henne.
Sådana nycker hade hon också råd att tillfredsställa;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:25:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tsonas/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free