- Project Runeberg -  Tio skizzer och noveller af Sylvia /
66

(1865) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »En grosshandlare»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


När han blef ensam, mätte han rummet med långa
steg. Den lätta, gråa sommarrocken flög som en sky
omkring hans utmagrade gestalt. Slutligen grep han i
fickan, framtog den så ofta omnämnda börsen, hvilken,
jemte något penningar, inneslöt en liten papperslapp.
Denna lade han ordentligt till en del andra af samma
form, hvilka förvarades i chiffonierns hemligaste gömma...
och som voro de enda bevis på, att han en gång varit
i besittning af en ganska vacker uppsättning på
vinterkläder. Det låg en viss mjeltsjuka i den blick, han
kastade på dessa lappar. Tillskjutande lådan, mumlade
han: Att behöfva förvara sina kläder hos pantlånaren,
är betydligt dyrare och bittrare än den malört jag
begagnade i Westerås.

Han återtog sin afbrutna promenad öfver de
knarrande golftiljorna och försjönk i allt dystrare fantasier.

Åter förflöt en fjorton dagar. Under dessa gjorde
han de mest förtviflade ansträngningar och försök, för
att erhålla en plats, ja! om också utan lön. Han var
i samma sinnesstämning, som en drunknande, hvilken
ordspråket säger, griper efter ett halmstrå.

Omsider randades också den dag, då de sista
penningarne voro åtgångna, och alla resurser uttömda.
Sedan föregående middag hade han ej ätit. Också den
mest härdade mage har emellanåt sina pretentioner och
knotar tappert, om de ej bli tillfredsställda.

För att förströ sig gick han ut. Mot hans vilja
föjde honom stegen instinktmessigt med en
oemotståndlig tjusningskraft i närheten af en källare, der han ofta
brukade spisa sin enkla middag. Klockan var öfver tre,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:25:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tsonas/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free