Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Carl och Skön Öllegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Full af tacksamhet för monarken, som blottställt
sitt eget lif för att rädda hennes, höjde Öllegård sina
ögon; men måste åter sänka dem för de eldiga blickar,
hvarmed konungen betraktade henne och i hvilka
uttalade sig den varmaste beundran.
Emellertid aflägsnade sig den gamla damen, för att
tillsäga om någon förfriskning åt den höga gästen.
— Ers Majestät — hviskade Öllegård — mottag
min djupaste och underdånigaste tacksägelse ...
— Jungfru Öllegård — afbröt konungen, som reste
sig upp och fattade den unga flickans hand. — Icke
ett ord om tacksamhet. Det jag gjorde skulle hvarje
redlig menniska i mitt ställe ha gjort. Min förtjenst
är således ganska ringa, och faran var ej så stor, som
ni tyckes tro ... Gör mig den tjensten och omtala ej
för någon genom hvem ni blef räddad ... Låt räddaren
om möjligt, vara okänd af alla, utom af er sjelf; ty jag
läser i edra sköna ögon, att ni ej glömt hans
anletsdrag, fastän de för tillfället voro mer än lofligt fula och
svarta.
Förvirrad stammade Öllegård några otydliga ord,
under det hon nästan omedvetet sjönk ned på en stol.
Nu återinträdde värdinnan, åtföljd af pastor
Nessenius, som djupt bugande, helsade den unge konungen.
— Jag beklagar er olycka — sade Carl,
vänligt räckande pastor Nessenius sin hand. —Enligt hvad
jag försport, har densamma uppstått genom er nitälskan
för fäderneslandet, hvarföre det tillkommer mig att gifva
er någon ersättning. Mottag derföre till Ljungby äfven
Ifvö pastorat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
