Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Carl och Skön Öllegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ers Majestät öfverhopar mig med sin nåd —
svarade pastor Nessenius. — De ringa tjenster jag
gjort fäderneslandet, fruktar jag, förtjenar ej en så stor
belöning och ...
— Er blygsamhet underskattar ert eget värde.
Med lugnt samvete kan ni mottaga pastorsembetet och
desslikes vara öfvertygad att jag ej slösar med
nådebevisningar och oförtjenta belöningar.
Sedan konungen druckit en bägare vin och ätit
några danziger-skorpor, hvilka den tiden ansågos
särdeles läckra, aflägsnade han sig, sägande sig snart vilja
återkomma.
De närvarande uttömde sig i loford öfver den unge
konungens mod, sinnesnärvaro och i allt förutseende
klokhet och omtanka.
Med uppmärksamhet hörde Öllegård på deras tal,
kännande sig i hjertat stolt och öfverlycklig vid tanken
på att hon med denne utmärkte man delade en
hemlighet, den han, helt blygsam öfver sin egen förtjenst, bett
henne förvara.
Det beslöts härefter att Öllegård skulle qvarstanna,
medan fadren gjorde några nödvändiga resor, för att
anordna om sina affärer och blifvande flyttning till Ifvö
prestgård.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
