Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Carl och Skön Öllegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den fiendtliga sinnesstämning, som herrskar mellan
grannrikena, småningom skall mildras och tillintetgöras.
Efter en kort stunds tystnad svarade Carl:
— Min förbindelse med prinsessan Ulrika Eleonora
har jag aldrig ansett upplöst, och jag känner hela
nödvändigheten af detta förslags lyckliga genomdrifvande.
Förnya derföre mitt anbud om Ulrika Eleonoras hand.
Efter freden önskar jag få hennes konterfej, och till
denna beskickning är ingen lämpligare än Axel
Wachtmeister,
Wachtmeister bugade sig djupt, hans panna
klarnade, ty han kände Carls kärlek för Öllegård och hade
fruktat för möjligheten af ett motstånd, som nu skulle
kunnat tillintetgöra konungens förmälning med Christian VI:s
syster. Men hos Carl XI hade förståndet alltid
öfvervigten, och då rikets väl kräfde ett offer, äfven om dess
uppfyllande var stridande mot hans egna känslor,
nedtystade och qväfde han dessa.
Carl nickade vänligt åt Wachtmnister, som nu
aflägsnade sig. Derpå höjde han sina stora blå ögon mot
himmelen och hviskade:
— Du trogne Wachtmeister, jag förstår din halfva
påminnelse ... Min pligt skall jag också härvidlag
uppfylla, och den fordrar nu ett offer, i hvars nödvändighet
jag skall foga mig som en man. Min högsta sträfvan
skall hädanefter blifva, att göra mig värd Ulrika
Eleonoras kärlek och aktning ...
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
