Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rik flicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osynlig bakom de gråa murarne. Det gick till och med
så långt, att man gaf henne ut för ett riktigt spöke,
som endast vågade visa sig beslöjad.
Jag sade nyss att man småningom upphörde med
att vallfärda till det förfallna Sjöbacka, men jag
misstog mig dock något, ty en var och förblef temligen
uthållig. Han måste ej varit rädd om sin hy, som var
ganska mjell och fin för en martisson, ej heller haft
anlag för ömma fötter, fastän den lilla stöfveln satt både
nätt och glänsande öfver den välbildade vristen.
Denne unge man var löjtnant Henrik Silfverstern.
Han skulle gerna offrat sitt blod för en enda välvillig
blick ur den unga flickans ögon, ty han antog för
gifvet det hon måste vara ung. En rik flicka blir aldrig
gammal — var hans logiska tankeföljd.
Löjtnant Silfverstern var en god yngling och en
glad själ, som kanske noga taget blott var något för
glad och bekymmerslös, och hans största fel bestod
deruti, att utgifterna alltid öfverstego inkomsterna. Detta
hade ådragit honom en mängd skulder, hvars obehag
han på en tid undandrog sig genom en beviljad
permissions-ansökan. Dessa lugnets dagar tillbringade han hos
en gammal välmående ogift farbror, som var apothekare
i * köping. Det var på denne farbrors hjelpsamhet och
fyllda börs han hade sina förhoppningar.
Då förspordes ryktet att en rik, föräldralös flicka
från Stockholm köpt det sedan flera år nästan alldeles
öfvergifna Sjöbacka. Ej underligt det han ansåg denna
händelse som en försynens skickelse, och att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
