Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rik flicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjertnupen och öm om honom. Ah, jag märker nog
hvarjehanda, fastän man kanske tror mig vara blind...
efter vi en gång tala om detta ämne, så svara
uppriktigt. Hvem var det, som förstulet observerade den unge
mannens kringströfvande i grannskapet... Hvem var
det, som så innerligt bad mig mottaga honom, då han
hade djerfheten att objuden tränga sig hit? ... Ja, slå
gerna ned ögonen, det tjenar till ingenting att neka...
Vet du hvad jag då tänkte? Jo, ungefärligen så här:
bäst är väl att göra det stackars barnet till viljes, eljest
leds hon ihjel eller beger sig en vacker dag ifrån mig.
Och för att torekomma dessa sorgliga resultat,
underkastade jag mig suckande den obehagliga nödvändigheten,
och...
— Och så hängde du på dig den här eviga och
otäcka bruna klädningen, och satte på dig de der
rysliga blå glasögonen, antog en min, som en professor
skulle afundats dig, lät öppna ett af detta gamla
rucklets värsta skräpkammare och bad honom stiga in ...
I hvad afsigt gjorde du detta, om ej för att förbrylla
honom?
— Och jag lyckades. Då han skådade mig ansigte
mot ansigte, läste jag i hans ögon så mycken fasa, att
jag knappast kunde låta bli att skratta.
— Men jag kan dock ej rätt förstå hvarföre du,
som eljest är så ädel och god, kan finna ett nöje...
— Ett nöje, — afbröt Laura häftigt och hennes
bleka kinder blefvo rosenfårgade. — Jag finna ett nöje
häruti? Så du kan misstaga dig... Vet du då icke
att penningen kan meHföra mycken välsignelse och lycka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
