Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur en Konstnärs lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tacksam blick, men hon observerade den ej och besvarade
knappast mitt tilltal.
Huru samtalet också vände sig, var jag snart inne
på mitt vanliga älsklingsthema: »konsten», och jag kunde
ej afhålla mig från att yttra:
— Hela min sträfvan går ut på att vinna
fullkomlighet ... Men huru ofta har jag ej stått framför
de gamla mästarnes arbeten och grufvat mig öfver egen
ringhet ... Svaghet och missmod ha uppfyllt min själ ...
dock snart undanträngas dessa känslor och jag börjar
åter hoppas ... Månne jag gör orätt häruti, och att det
blott är en omätlig egenkärlek, som hviskar sitt falska
språk i mitt hjerta?
— O, nej! — utropade flickorna Ohlsson enthusiastiskt —
men Elin teg.
— Hur herrligt skall det ej bli, när jag en gång
fritt får svärma omkring i verlden, och se allt lärorikt
och skönt — fullföljde jag, inom mig kännande en viss
förbittring öfver hennes tystnad. — Inga band få fängsla
min själ, blott i konsten vill jag se min älskarinna, för
den vill jag lefva och dö.
— Ni har rätt — yttrade Elin allvarligt,
familjebandet bör ej fängsla er själ.
Hennes ögon voro nedslagna och en lindrig rodnad
öfverflög de fina kinderna, hon fortfor:
— För att blifva en verklig konstnär måste man
koncentrera alla sina tankar på detta höga mål. Delade
känslor, omsorger och bekymmer, dem kärleken ofta nog
föra i släptåg, böra, åtminstone ej till en början,
nedtrycka hans sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
