- Project Runeberg -  Tio skizzer och noveller af Sylvia /
142

(1865) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur en Konstnärs lif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Utom hus spanade och sökte jag förgäfves efter
den unga flickan. Slutligen måste jag foga mig i mitt
öde, att evigt sakna henne.

Småningom återvaknade min slumrande arbetslust
och gående från den ena ytterligheten till den andra,
började jag måla med en ifver, som nästan gränsade till
raseri. Hvarken kropp eller själ kände någon trötthet,
och mina framsteg voro jättestora.

Emellertid hemsökte olyckan den Ohlssonska
familjen, i det »fabrikören» måste göra cession, tillfölje af att
de på sednare åren lefvat öfver tillgångarne.

Sedan den första stormande smärtan lyckligen var
öfvervunnen, blefvo flickorna och fru Ohlsson alltmera
husliga, tills hemtrefnaden småningom återvanns. Ja,
den hade kanhända aldrig varit större.

Gubben Ohlssons godmodiga ansigte blef alltmera
godmodigt, hans små ögon riktigt tindrade som stjernor,
då han åsåg huru hans äkta hälft, efter bästa förmåga
och så sparsamt som möjligt, bestyrde sina husliga
angelägenheter.

Olyckor och pröfningar föra ofta det goda med sig,
att de i en allt trängre krets förena familjmedlemmarne
kring den husliga härden.

Med många djupa suckar talade man väl till en
början om förflutna tider och fordna vänner, som ej läte
se sig i olyckan — men suckarne blefvo allt lättare,
tills de ej mera förspordes. Slutligen upphörde man
tala om den gyllene tid, öfver hvars fordna tillvaro de
snart i hemlighet blygdes. Ja, det gick till och med så
långt, att fru Ohlsson strängt började klandra alla dem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:25:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tsonas/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free