- Project Runeberg -  Tio skizzer och noveller af Sylvia /
149

(1865) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur en Konstnärs lif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Efter detta slöt jag mig inne i hemmet, flitigt
arbetande på altartaflan. På detta sätt försvunno dagarne.
Omsider blef taflan färdig.

Härefter började jag känna en tilltagande
vantrefnad, hvarföre jag föranstaltade om min snara afresa.
Först och främst ämnade jag uppsöka dig, för att hjelpa
dig bele min egen dårskap, och språka om förflutna och
kommande tider, derpå ville jag bege mig bort — långt
bort.

De så länge ämnade skyldighetsbesöken hos våra
grannar ville jag dock göra dessförinnan. Mig sjelf till
trots, skulle jag börja med mrs Milford och på nära
håll se denna fruktansvärda engelska lady.

Med hastiga steg nalkades jag åter det vackra
boningshuset. Det tycktes vara mitt bestämda öde, att
ständigt möta Mary utanför. Den lilla flickan mottog
mig ganska onådigt, för det jag ej varit der på så lång
tid; men visade mig dock vägen genom en stor sal.

— Mamma är troligtvis derinne, — sade hon,
pekande på en öppen dörr, hvarpå hon åter sprang ut i
trädgården.

Mina dristiga steg hejdades vid tröskeln. Jag stod
som träffad af ett åskslag, ty den sylfidiska gestalten,
som rest sig från soffan, var — Elin... denna Elin,
som jag så högt älskat, saknat och ... ännu älskade.

— Elin, — hviskade jag... — o Elin! att jag dock
slutligen skulle återse dig!

Hon vacklade och stödde sig hårdt emot soffkarmen.

— Hugo, kan du förlåta allt det onda jag af
välmening tillfogade dig?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:25:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tsonas/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free