Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad i Herrans namn står på, — ropade Anna
och fattade helt förskräckt om mosterns arm.
— Släpp mig... låt mig springa min väg... jag
är den olyckligaste menniska under solen... — ropade
denna och ville slita sig lös.
— Kan hon ha mistat förståndet, — hördes nu en
allvarlig, afmätt stämma.
Anna släppte mosterns arm och såg framför sig
flera fremmande personer, dem hon i hastigheten icke
förut bemärkt.
Den talande var en ung man, som med
omisskännelig förvåning i sina stora blåa ögon betraktade mor
Stinas upprörda utseende.
— Om jag hade mistat förståndet vore inte att
undra på, när jag så har kunnat förgå mig, — ropade
hon och vred sina händer, — man skall kanske både
halshugga och bränna mej ... nåd, nåd!
Hon föll på knä och kysste den unge mannens
rockskört. Denne teg ... det syntes tydligen att han var
villrådig huru han skulle bete sig.
I samma ögonblick öppnades dörren till kammaren
och en ung qvinna, med ett blekt, men ovanligt skönt
och mildt ansigte stod på tröskeln.
Denna qvinna, ehuru iklädd mor Stinas tarfliga
söndagsdrägt, såg så majestätisk ut som om hon burit
sammet och hermeliner; ty icke är det alltid drägten, som
gör menniskans värde.
Hennes snabba blickar uppfattade snart hela detta
uppträde. Med ett ljuft småleende ställde hon sig vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
