Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf IV Adolph slog sig med orubbligt lugn åter
ned framför spiseln, der han under tystnad afvaktade
sin gemåls uppvaknande.
Emedlertid vill jag med några ord redogöra för
hvad som var orsaken till detta egna förhållande.
Gustaf Adolph och hans gemål hade varit på
besök hos drottningens slägtingar i Tyskland, derifrån de
nu voro stadda på hemresan. Denna färd hade
emedlertid blifvit högst besvärlig och vådlig, och lilla och stora
Belt måste passeras på isbåtar. Konungen sjelf lemnade
sin jakt och vågade det farliga företaget.
Oaktadt drottningen var sjuk kunde hon icke
förmås att lemna sin gemål, utan delade alla faror med
honom.
Under denna vådliga färd, voro de kungliga nära
att sjunka, då de trenne fiskrarne sågo nödsignalerna
och hastade till deras hjelp.
Alldeles genomvåt och stel af köld lyftade Olle
drottningen ur båten, på hvars botten hon legat insvept
i konungens kappa, medan han och hans adjutant
oupphörligen öst vatten, för att hindra den bräckliga
farkosten från att sjunka.
De skeppsbrutna fördes genast in i den lilla kojan,
der mor Stina betjenade dem efter bästa förmåga.
Fiskarfolket anade icke att de herbergerade
Sveriges konungapar.
Emedlertid upplyste adjutanten mor Stina härom,
som vid underrättelsen nästan var färdig att förlora
förståndet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>