- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
10

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamla gården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

möda och gamman hade de levat i äktenskap
samman, med sveda och värk hade kvinnorna
fött sina barn. Tvistat och kivat hade de gjort,
som svaga dödliga göra, men de hade hjälpt
varandra att taga vara på det, som deras var, och
hållit hop i det sista.

Nu voro de döda och borta alla, och om den
siste ägaren, Tufve Tufvesson, gick det ordet
efter hans död, att han var så god, att han hellre
givit sin skjorta ifrån sig än sökt tvist med någon.
Han var sådan, att öken följde honom, utan att
han behövde leda dem, och aldrig hade någon
sett honom köra med piska. Ty han brukade
icke hårda ord eller slag, och djuren lydde honom,
som om de vetat det.

Tufve Tufvesson var sjuklig, och kanske hade
han sitt milda lynne därav, att han själv fått
lära sig lida. I många år led han av dåligt bröst.
Och en morgon, när alla voro ute i marken för
skördens skull, och ingen var hemma utom
hustrun och sonen Nils, som då var en fjorton års
pojke, kom blodet från bröstet strömmande ur
hans hals, så att ett helt ämbar blev fullt, och
när folket kom tillbaka, låg han död i sängen.

Men hustrun drev dem bort och ropade på
sonen. Och honom befallde hon att bära bort
ämbaret och gräva ned bloden i jorden. Sonen
var storväxt och stark, över sina år, han var
ljuslagd som fadern, men hade moderns tunga
ögonlock och lydde henne i allt. Han gjorde,
som modem bad, och ingen mer än han såg, när
eller hur detta skedde.

Men hustrun var vit i ansiktet, och hårt
slöt sig hennes mun samman, när hon ropade
på sonen och fick honom att lyda. Hon grät
icke, och det gick länge onda rykten om Tufve
Tufvessons död.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:26:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tufvesson/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free