Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamla gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland de andra. Hon kom norrifrån, från den
låga tallskogen, som mörk och tät tager vid, där
den ljusa slätten slutar. Tallskogen börjar på
andra sidan ån, och den sträcker sig utmed
landsvägen långt bort utmed en sandig ås, där
ingenting annat vill växa. Därifrån kom Inga
Persdotter, och där, trodde man, hade hon lärt sig
att le, inåtvänt och stilla, med de tunga
ögonlocken skymmande för blicken, så att ingen kunde
se, vad ögonen eljest förråda, ett vasst, plötsligt
leende, vilket hastigt kom och hastigt försvann,
som om hennes själ setat i fångsel bakom de
jämna, vita tänderna och aldrig velat träda
människorna nog nära för att skänka dem ett leende,
vilket var öppet och ljust.
Sådan var Inga Persdotter, och den ende,
mot vilken hon städse var mild, var sonen.
Honom betraktade hon med öppna ögon, honom
visade hon sin blick, och med honom talade hon,
medan de båda följdes åt över markerna.
Spänstig och liten gick hon bredvid honom, tung
och stor följde han henne, alltid ett par steg
efter, så att hon till hälften måste vända sig
om för att kunna träffa honom med sin blick.
Då lyste hennes ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
