Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamla gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag får väl gå för mig själv, som jag alltid
har gjort.»
Nils våndades, när han hörde modern tala
så, och han greps av ångest och medlidande.
Det var hans fel, tyckte han, alltsammans. För
hans skull satt modern där som en förkastad, och
han undrade över, hur hon så lätt kunde släppa
honom ifrån sig. Det var nära, att han rest
sig upp och sagt ord, som bundit honom för
alltid. Men så kom svedan av skamkänslan över
honom igen. Och i hans hjärta blev ett stort
kallt rum, där han kände sig ensam och måste
tänka endast på sig själv. Därinne kände han, att
om han ville bli herre över sitt liv, måste han nu
tiga. Det fanns en utväg för honom att komma
lös från allt detta, som på ett par dagar blivit
honom olika mot förr. Modem själv var den,
som öppnade honom denna utväg. Han behövde
icke ens handla själv i strid mot hennes vilja.
Det visste han ju också, att han aldrig förmått.
Men förhålla sig stilla och låta henne handla,
som hon ville, det kunde han. Så hade han
alltid gjort. Blott han så gjorde, skulle allt annat
gå av sig själv. Nils höll andan, som hade han
varit rädd, att det minsta ljud skulle förråda
honom. Vad brydde det honom, vad modem
önskade, när hon ingenting sade? Och som i
sömnen genmälde han lågt och fogligt, som hade han
givit efter utan att vilja det själv:
»Du gör väl med det, som du vill.»
Då började Inga Persdotter kasta fram
planer och nämna namn. Ortens rikaste flickor
nämnde hon, räknade över, vad var och en ägde
eller hade att vänta i penningar och ägodelar,
vägde deras arbetsamhet, duglighet, fägring och
goda egenskaper i övrigt. Nils hörde stilla på,
och det var honom, som om en ond dröm börjat
vika från hans sinne, och hans domnade lemmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
