- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
27

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamla gården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och mängd. De blevo så många och så svåra,
att till sist ingen ville bliva i släkt med henne,
och oviljan mot den hatade kvinnan blev så stark,
att Nils, utan att veta det, vann därpå. Ju mer
ont man talade om hans moder, ju mer gott
talade man nämligen om Nils. Och till sist
började Nils att själv förstå detta. Ty när han under
våren fick nej från tre olika hus, där modern
friat för honom till dottern, lät man honom öppet
förstå, att det var icke honom avslaget gällde,
utan modern.

Detta gjorde människor, emedan de trodde,
att de på så sätt skulle liksom förmå Nils att
hålla sig ifrån Inga Persdotter, vilken alla ansågo
som hans onda ande. Beskedliga människor, som
trodde sig handla klokt, läto honom veta detta.
De läto honom veta, att alla fruktade hans mor,
och att ingen kvinna ville komma i ett hem, där
hon städse skulle gå som den härskande.

Nils tänkte länge över detta, och det grämde
honom svårt. Åter tyckte han, att modern fick
lida för hans skull. Och en vårdag, när solen
stod blank på himmelen och lärkorna virrade högt
upp och fyllde luften med kvitter, kom han emot
Inga Persdotter, som stod i den öppna dörren
utåt trädgården, och sade:

»Det är inte värt, att vi tänka på detta
giftermålet längre. Det är bäst, att vi låta allting
vara, som det är.»

När han sade detta, tänkte Nils ej längre på,
att modern var den, vilken först drivit honom
till giftermålet. Det föreföll honom i stället, som
om dessa ord skulle göra modern glädje, och att
hon borde förstå honom. Detta sista gjorde hon
också, mer än vad Nils velat. Ty hon utbrast
genast:

»Du tror, att jag låter bekomma mig, av vad
alla dessa prata. Jag förbannar dem, gör jag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free