Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamla gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emedan hon sett, att drängen ej satte plogen
nog djupt.
Men inom sig tänkte hon något, som hon ej
sade. Inom sig led hon av en marterande
fruktan, vilken pratet och avslaget väckt. Allt syntes
henne omöjligt, om ej Nils fick en hustru. I
mörkret kom rädslan över henne, så att hon icke
kunde tänka som förr, rädslan, att en gång
upptäckten skulle komma. På sista tiden hade Inga
Persdotter börjat ligga vaken om nätterna. Det
var avslaget på sonens giftermålsanbud, och allt
vad därmed stod i samband, som höll henne
vaken. När hon låg så, tyckte hon sig kunna höra
hela socknens män och kvinnor tissla och tassla
om henne, och hon visste alltför väl, varom de
talade. Då kunde hon se, hur de alla en dag
liksom skulle få rätt emot henne. Hon tyckte,
att alla tjöto som vargar, vilka fångat ett byte.
Och bytet var hon själv. Hon tänkte på domstolen,
och hon tänkte på fängelset. Onda ord
fruktade hon ej, rättvisa domar ej hellen Men
kroppens plågor fruktade hon, ensamheten, visste hon,
var full av fasor, och tanken på ensamhet i
mörker gjorde henne vanvettig. Dessa tankar stodo
som spöken kring hennes bädd och det var andra
människors handlingar och ord, vilka manat dem
fram.
Men när hon talat vid Nils, sken solen. Och
då var Inga Persdotter modig. Blott inför det,
som ingen kunde se, blev hon liten och rädd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
