- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
35

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

många av dem, vilka ha svårt att kläda sina
känslor i ord, hade den myndige nämndemannen
lätt att bli rörd och lätt att darra på rösten,
emedan gråten mot hans önskan ofta ville tränga
sig fram i hans hals. Detta skedde, när
någonting, som rörde hans närmaste, skulle avhandlas,
eller ock, när någon gång talet kom att vända
sig kring livets och dödens stora frågor, inför vilka
väl sällan en människa står kall.

Som mången olärd, vilken gärna tänker själv,
var Ola Persson icke blott en handlingens man,
utan även en grubblare, och när han satt ensam
på sin förstugukvist eller gick omkring på sina
ägor, då hade han från ungdomen vant sig att
tänka över sitt eget liv och deras, som stodo
honom nära. Därifrån kom han på sitt vis att
tänka även på allt det, som rör oss människor
alla lika nära, och någon enda gång, när han
satt i samtal med en man, till vilken han vågade
tala, yppade han något av allt det, som i
ensamheten upptog hans tankan Vad som då mest
sysselsatte Ola Persson var städse, att han fann
sig själv liten och allt, som skedde i världèn,
märkligt och stort. Ingen, som såg
nämndemannen i livet, skulle hava trott detta. Blott vid
tysta högtidstimmar i livet kom sådant över hans
läppar. Men när Ola Persson då tillät sig själv
att tala, blev han en helt annan man, än när han
lugnt och klart ledde andra till rätta i yttre ting
eller förde ordet på sockenstämman. Inför sådant,
som låg högre än det vardagliga, där kände Ola
Persson sin egen otillräcklighet, och han inledde
gärna sitt tal med: »sådant förstår ju icke jag».
Då blev han fåordig och skygg, och emedan han
kände sin egen otillräcklighet så starkt, och hans
sinne var vekt, blevo hans ögon lätt fuktiga och
hans röst darrande. Det var nämndemannen en
självklar sak, att han i sådana ting aldrig kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free