- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
37

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mången undrade över, att den rike Ola Perssons
dotter så länge gick ogift.

Detta kom därav, att Elin Olasdotter i
mycket icke var andra kvinnor lik. Bland de sina
bråddes hon mest på sin fader. Som han gick
hon skygg och instängd i sina egna tankar, och
det, som rörde hennes eget känsloliv, röjde hon
icke. Som fadern var hon i allt öppen och
hjälpsam, när andra behövde henne. Rask och
oförtruten var hon i sitt arbete, och ingen förstod
sysslor och människor lättare än hon. Men liksom
fadern kände hon sig själv liten, och hon kunde
därför aldrig tro, att det var sant, när hon hörde
människor säga, att hon såg något ut. Emedan
Ola Persson icke visade någon yttre vänlighet
mot sina barn, giorde hans hustru det icke heller.
Ty Sara Persson följde sin man i allt, och som
mannen själv gjorde, trodde hon, att han också
ville hava det. Därför hade Elin aldrig mottagit
en smekning av sina föräldrar, och när hon var
tjugutvå år, visste hon ej vad en kyss ville säga.
Av tjänstefolket hade hon någon gång hört talas
om sådant, men vad hon då hört, fyllde henne
med en sådan känsla av skam, att hon aldrig
vågade fråga mer.

Elin 01asdotter levde därför icke helt som
andra kvinnor. På sidan av livet levde hon, och
hennes värld var drömmens. Där såg hon allt,
vilket rörde henne själv, allt det, som en dag
skulle komma, hon visste icke hun Hennes dröm
diktade för henne om kärleken och om den man,
hon en gång skulle älska. Men vad drömmen
diktade, förtrodde hon ingen. Ensam och tyst
gick hon sin väg, och hon undvek allt, som gjorde
hennes väninnor glädje. När hon hörde dem tala
om gossar, nöjen och dans, satt hon tyst och
lyssnade undrande, hur någon kunde tala om
sådant. Och då hennes sinne var rent och hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free