Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det betyder sorg. Det skrämde henne ej. Hon
tyckte blott, att det passade sä väl, till vad hon
nu kände. Och hela tiden tänkte hon på, att fadern
säkert ville, att hon skulle bort ur hemmet. Eljest
hade han icke talat så kort och skarpt.
Men när hon sedan samma dag talade vid
modern, sade Elin, att hon var nöjd, och att hon
trodde allting skulle bli bra.
Sä blev det avgjort, att Elin Olasdotter skulle
gifta sig, och dock var det ingen, som av hjärtat
önskade detta mer än Hans ungkarl, vilken fick
penningar därför både av Inga Persdotter och
nämndeman Ola Persson. Ty så leker livet
stundom med människonia, och det ser ibland ut,
som om allt samverkade, blott för att det, som
är förut bestämt, skall gå i fullbordan. Men allt
det, som sker, se vi människor aldrig, och blott
litet veta vi.
Nils Tufvesson kom en dag, det var
midsommar, och säden stod grön. Han kom åkande för
egen häst, och när han steg in i huset, undrade
Elin, hur det kunde vara möjligt, att hon så genast
kände, att honom hörde hon till.
Han stannade endast en dag. Men då blev det
bestämt allt, vad Elin skulle föra med sig i boet. Det
var kläder och linne, sängkläder och en myckenhet
möbler. Så var det ett tusen femhundra kronor,
som Nils Tufvesson skulle erhålla för att därmed
lösa ut sin moder ur boet. Dem erbjöd sig Ola
Persson att strax betala, men Nils Tufvesson
förklarade, att därmed fick anstå, emedan han för
tillfället icke var i behov av penningar.
Under allt detta kände sig Elin nöjd och glad.
Hon fann, att allt var, som det borde vara, och
det var henne en lättnad att veta, att hon icke
längre behövde ligga sina föräldrar till last. Även
var hon dem tacksam, att de sörjde för henne så
väl, och då hon icke ville tänka ont om någon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
