- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
52

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allt detta möjligt? Och hur hade det kunnat
bliva så?

Fylld av dessa tankar gick Elin en söndag
till kyrkan och visste sig icke sin arma råd. När
hon kom dit, föreföll det henne, som om alla
sågo på henne, och därför vågade hon icke gå
in genom den stora dörren och sätta sig i den
bänk, där modern satt, utan hon gick in i kyrkan
en annan väg och sökte sig en plats uppe på
läktaren, där tjänstefolk och fattiga plägade sitta.
»Om jag vore som en av dem», tänkte Elin. »Om
jag kunde komma långt bort och finna en plats,
där jag finge tjäna hos främmande. Kanhända
skulle jag då kunna bliva lugn och lycklig igen,
och om jag arbetade och slet mycket, skulle kanske
Gud och människor kunna förlåta mig, vad jag
gjort.» Som hon tänkte så, började orgeln att spela.
Då slog Elin upp psalmboken. Hon glömde, var
hon var, och såg ej längre på människorna, vilka
sutto omkring. Ensam satt hon i kyrkan, ensam
med sin Gud, och när prästen läste
syndabekännelsen, föll Elin på knä, utan att minnas, att sådant
icke brukades, och hon tyckte, att varje ord var
talat direkt ur hennes hjärta. »Jag har givit Nils
mitt ja-ord, och ingen har tvingat mig. Nu tänker
jag på att bryta detta och göra honom och mina
kära föräldrar så mycket ont.» Så talade Elin
för sig själv, under det att prästen läste
syndabekännelsens ord. Därpå reste hon sig upp och
sjöng med de andra psalmen till Gud i himmelrik.
Honom bad hon i sitt hjärta om förlåtelse. Sedan
satt hon stilla och nedböjd och följde gudstjänsten
ända till slut. Men hela tiden tänkte hon på, att
Gud nog skulle förläta henne allt det onda, hon
hade gjort. Och när allt var slut, och
utgångsmarschen spelades, då satt Elin kvar i sin vrå
och lät alla gå ut, för att ingen skulle se henne.
När hon sedan ensam tog vägen hemåt, kände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free