- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
57

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Var hon ensam med sin man, teg han mest, och
när han talade, var det om gården och dess
skötsel, om hushållet, samt hur modern plägat
ställa allt. Gick han för sig själv, eller satt han
tyst inne, kom det städse något grubblande i
hans ansikte, och ögonen blevo sorgsna. Men
Elin kunde aldrig förstå, vad som sysselsatte
honom. Först trodde hon, att Nils hade bekymmer
för penningar, och denna tro bibehöll hon, ehuru
Nils själv städse försäkrade motsatsen. För att
få vara honom till hjälp, slog Elin ett par gånger
fram något om detta. Men då svarade mannen
henne så hårt och tvärt, att hon genast
förstummades.

Elin märkte, att Nils i denna sak ej ville
förtro sig till henne, och hon plågades därav,
emedan hon icke kunde förstå, varigenom hon
förverkat sin mans förtroende. Men van som hon var
att skylla allting på sig själv och städse giva
andra rätt, blev hon härigenom endast mera
undfallande, och snart gick hon ur vägen för sin
man, icke blott med ord, utan bokstavligen. Elin
inbillade sig, att Nils ej kunnat förlåta henne, att
hon en gång velat svika sitt ord. Aldrig skulle
hon dock vågat säga sin man detta. Då skulle
hon ju med detsamma hava förebrått honom, att
han var hård och sagt honom, hur tillbakasatt
hon kände sig själv. Icke för allt i världen skulle
hon kunnat göra detta.

Men Elin fann snart, att hon icke var ensam
om sin man, och hon hyste blott ännu mera
medlidande med honom, därför att hon insåg, att så
länge hans moder fanns där, skulle hon själv för
mannen betyda intet. Det svåraste av allt, tyckte
Elin, var, att svärmodern aldrig ville låta de båda
makrna vara allena. Däröver grubblade Elin
mycket, liksom över allt vad som hände omkring
henne, och varav hon intet förstod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free