Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han till och gick ut. Strax efteråt hörde Elin
honom spänna hästen för kärran och åka bort.
Först följande dag kom han åten
När Nils då kom, var Inga Persdotter med
honom, och sådan hon då var, hade Elin ännu
aldrig sett Inga. Hon hälsade icke, när hon kom,
utan gick förbi sonhustrun rätt in i köket. Där
började hon snoka omkring, som ville hon se
efter, att ingenting blivit bortstulet. Från köket
gick hon ut i visthusboden och från boden ned
i källaren. En stund senare hörde Elin henne
vända på kistorna uppe på vinden.
Av allt detta, vilket dag efter dag hopade sig,
blev Elin så rädd, att hon ej kunde säga eller
företaga sig något, utan att samtidigt fruktan kom
över henne:
»Har jag gjort något, så att de åter kunna
finna sak med mig? Vad skall nu ske?»
Till en vrå i köket smög hon sig undan.
Där satte hon sig ned och grät, och där fann
henne också Inga Persdotter.
Hon gick fram emot sonhustrun, lyfte undan
hennes händer, som denna pressat mot ansiktet,
och sade:
»Sitter du här nu igen och gråter, för att du
inte kan bli mig kvitt?»
Och när Elin ingenting kunde svara,
fortfor hon:
»Du blir mig aldrig kvitt. Tro inte det. Jag
kommer igen, var dag jag kan, och ser, hur du
ställer det.»
»Jag har ju inte bett er gå», sade Elin. »Ni
ville det ju själv.»
Då gick Inga Persdotter till förstugudörren,
öppnade den på vid gavel och ropade på Nils,
att han skulle komma. Men till Elins stora
förvåning svarade Nils ute från stallet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
