- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
66

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Jag vill inte. Låt mig vara och blanda mig
inte opp i ert.»

För andra gången vände sig Inga Persdotter
mot Elin. Men denna gång sade hon intet, hon
endast betraktade den unga kvinnan med en blick,
så att Elin tänkte: »Hon vill mörda mig. Gud i
himmelen, hon vill mörda mig!» Och i sin
förskräckelse sträckte hon båda händenia mot
svärmodern och sade:

»Vad vill I mig? Vad har jag gjort?»

Då vände sig Inga Persdotter om och gick
utan att svara in i kammaren. När hon kom på
tröskeln, vände hon sig tillbaka, och hon hade
icke längre herravälde ens över sin kropp. Ty
hon darrade som i feber, och hennes fingrar knöto
sig som i kramp:

»Gå och lägg dig», sade hon. »Det är sent.
Och jag blir här i natt.»

Elin vågade icke motsäga henne, utan klädde
darrande av sig och kröp ned under täcket. Hon
kände det, som om hennes vilja blivit lam, och
om det också gällt hennes liv, skulle hon ej ens
vågat ropa på hjälp. Hon frös, där hon låg, så
att hennes lemmar skälvde, och hon undrade, om
någon människa på jorden lidit som hon. Med
varje nerv spänd till det yttersta låg hon stilla
och lyssnade efter ljud, och hon tänkte på, om hon
skulle smyga sig upp och kläda sig samt sedan
gå bort i den mörka natten, lika gott vart. Hon
undrade på Nils, som inte kom, och det enda
hopp, hon hyste, var, att han icke kunde vara så
ond som modern.

Då hörde hon ett lås, som knarrade. Men det
var icke förstugudörren, det var dörren till
kammaren, som gick upp. Inga Persdotter stod på
tröskeln, och hennes ögon sökte sonhustrun. Hon
var halvklädd, och i handen höll hon något, som
Elin icke kunde se, vad det var.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free