- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
67

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Varför gråter du alltid, när du ser mig?» sade
Inga Persdotter.

»Kära, söta, det gör jag inte», sade Elin. »Jag
ska aldrig göra det...»

Hon vågade ej ligga stilla, utan sprang upp
i blotta linnet och stannade mitt på golvet.

»Ljuger du också?» fortfor Inga Persdotter.
»Jag skall ge dig för att ljuga, så du har något
att gråta för åtminstone.»

Elin visste, att hon var ung och stark, och att
hon med ett slag kunde fälla sin plågoande till
jorden. Men hon varken ville eller kunde, hon höll
blott händerna för ansiktet och vände sig bort. Då
kände hon ett hårt slag mot sin rygg. Hon sjönk
ned på knä. »Jesus, förbarma Dig över mig»,
ropade hon utom sig. Så hörde hon, att dörren
öppnades, och att Nils kom in. Hon hörde Inga
Persdotter utfara i en ström av onda ord och
förbannelser, och hon hörde henne befalla Nils att
slå sin hustru. Det blev tyst en stund, och ännu
låg Elin där nedböjd. Aldrig trodde hon, att Nils
i detta skulle lyda sin mor. Men plötsligt hörde
Elin mannen uppgiva ett ljud, som kunde vant en
suck, men lät som ett rytande. Därpå slog han
sin hustru med knutna nävar, och han såg ej efter,
var slagen föllo. De träffade henne överallt, och
samlande sina sista krafter reste sig Elin upp
och störtade ut. Hon visste icke, vart hon gick.
Hon visste blott, att det hastigt blev kallt och
mörkt omkring henne, och att ingen slog henne
längre.

Men inne i vardagsstugan stodo Nils
Tufvesson och hans moder mitt emot varandra. Ingen
av dem sade något i början. Men bådas bröst
flämtade, som om de utfört ett tungt arbete. Inga
Persdotter hämtade sig först.

»Jag ville se dig slå henne», sade hon. »Jag
ville se, att du kunde det, och att du ville.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free