- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
72

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alltid följde honom hennes ögon, var han gick och
stod. Nils svor högt och smällde med piskan.
Nu skulle hon sitta hemma och gråta och vara
rädd, en dag skulle hon förstå allt och anklaga
honom. Varför hade hon också kommit upp i
allt detta ? Hon hade intet ont gjort. Hon kunde
ha blivit gift med någon annan. Då hade allt
varit gott, och vad som nu skett ogjort.

Varför kunde det ej göms om? tänkte Nils
Tufvesson. Varför kan det, som en gång skett,
aldrig göms om?

Plötsligt kom Nils att tänka på, om någon
kunnat höra hustruns rop efter hjälp. Vid denna
tanke blev han stum av förskräckelse. I nästa
ögonblick tänkte han: »hon ropade ju aldrig på
hjälp. Det är jag, som har glömt. Hon ropade
ju aldrig.» Nils ansträngde sitt minne för att
komma ihåg detta. Men han kunde ingenting
erinra sig redigt. Hans minne var tomt.

Då stannade hästen av sig själv vid vägen,
och Nils Tufvesson Tycktes upp ur sina tankan
Han höll stilla inför en liten byggnad, som låg
tätt invid stora landsvägen. Där bodde en granne
till honom, och Nils steg av och gick in, som om
han trott, att han där kunnat få svar på sina
frågor.

Där inne satt Anders Ohlsson, grannen, och
lagade träskor. Hustrun satt i vävstolen, och
vävskeden gick slamrande fram och åter. När Nils
Tufvesson trädde in, stannade de i sitt arbete,
och båda lade märke till, att Nils såg förströdd
och underlig ut.

»Du är ute och åker i dag», sade Anders
Ohlsson.

»Jag är så», sade Nils, hälsade på båda och
satte sig.

»Har du tid med det, du, som är nygift karl?»
sade Anders Ohlsson och plirade med ögonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:26:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tufvesson/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free