- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
78

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Dit får du mig aldrig», sade han.

Därmed rev han till sig sin mössa och gick
ut. Därute löste han hästen, vände om och körde
i rasandc fart från gården, där modern bodde,
och hem till sitt.

Inga Persdotter satt länge i tankan Men vid
sonens ord fäste hon ingen vikt. Ty hon visste,
att han behövde vänja sig vid en tanke, innan
han vågade utföra den. Därför lät hon honom
fara, dit han for, och tänkte, att den dag skulle
komma, då hon åter hade honom i sin makt som
alltid.

I stället vände hon sig nu till den gamla,
ty en misstanke hade vaknat inom henne, att
denna hade hört något eller åtminstone anat och
förstått.

»Vad tänker I på, mor?» skrek hon i örat
på den gamla.

Karna Andersdotter satt, som hon setat, men
ögonen hade liksom försvunnit.

»Jag hör ju inte», sade hon enstavigt.

»Det är också bäst för er», sade Inga
Persdotter och höll sin knutna hand för moderns ögon.

Den gamla hörde henne icke och såg ej heller.
Och därav visste Inga Persdotter, vad hon
skulle tro.

Men Nils åkte som en ursinnig landsvägen
fram och lät piskan vina över hästens länd. När
han kom fram till bron, saktade han dock fartcn.

»Elin sitter förstås hemma och väntar»,
mumlade han. »Jag har inte en vrå, där jag kan få
vara ensam.»

Nils tänkte på Elins ögon, som skulle se på
honom och fråga, och han vred sig vid tanken
på, vad modem hade sagt. Han var rädd, att
hans onda tankar skulle lysa fram ur hans ögon
och ur hans ansikte. Därför lät Nils nu hästen
gå i gående, och när han spänt ifrån och fodrat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free