- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
89

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vidare. Inga Persdotter följde honom, och hon
talade med livliga rörelser och viskande röst.

»Du är rädd», fortfor hon, »rädd för en kvinna,
som inte ens vågar slå igen. Därför är det bäst,
att du kommer bort, och jag får väl hjälpa dig
med det, som med allting annat. Du säljer gården,
som Persson vill, så hjälper han dig både att få
betalt och att få en köpare. Men sedan köper du
biljett till Amerika, reser din väg och lämnar
mig här. Jaja, det blir väl inte annat.»

Nils Tufvesson hörde knappast på modems
ord. Han gick i sina egna tankar, och de sade
honom, att bort från detta skulle han aldrig
komma. För sig själv upprepade han det sista
modern sagt: »jaja, det blir väl inte annat». Men
han visste ej, vad Inga menat därmed, och medan
han tänkte däröver, dök ett minne upp inom
honom, att modem en gång sagt något om, att
de kunde röja Elin ur vägen. När hon sagt detta,
och vad han då själv hade svarat, kunde Nils
ej längre erinra sig. Det föreföll honom blott,
som om en lång tid förflutit sedan dess, och att
om det skett och vore över, skulle han få frid.

»Vad har du sagt, mor?» frågade han plötsligt.
»Jag vet det inte.»

Inga Persdotter höll honom stilla och ruskade
i hans arm, som för att få honom vaken.

»Har du inte hört, vad jag sagt dig?»

»Nej.»

Då slog Inga Persdotter plötsligt om, och
som om hon kunnat läsa sonens tankar tvärs
igenom hans tystnad och förstod, att de nu följde
hennes som aldrig förr, vände hon tillbaka i sina
egna tankespår och ljög djärvt:

»Jag har sagt, att hon måste dö. Dö, så
visst som jag lever. Det har jag talat om hela
tiden, medan du gått här och ingenting hört.
Jag teg i går, medan alla andra talade. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free