Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes sinnen och lärt henne, vad ingen sagt eller
kunde säga. Oupphörligt hörde hon som en
främmande röst, vilken talade inom henne själv, och
som aldrig lämnade henne ro. »Gå bort», sade
rösten. »Gå bort ifrån allt detta. Eljest sker dig
en olycka. Gå bort, om också människor klandra
dig och säga allt ont om dig. Vänta icke till i
morgon, utan gå den dag som i dag är.» När
hon lagt sig, och det blev mörkt omkring henne,
ökades hennes rädsla. Det tisslade och tasslade
i varje vrå, det var, som om väggarna fått tungor,
och allt det onda, som de ensamma förnummit,
blivit levande och talade till hennes själ, medan
hela världen omkring henne sov. Detta hände
först, när Nils var borta, och Elin låg ensam i
bädden och väntade att få höra honom komma och
famla efter nyckeln, som låg gömd nederst under
det sista trappstegets nötta stenplatta. Men
slutligen gick det så långt, att Elin hörde allt detta,
som hon aldrig kunde giva namn, även när Nils
var hemma och med lugna, starka andetag sov vid
hennes sida. Då kunde hon resa sig upp ur
mörkret, fullt vaken, och med vitt uppspärrade
ögon se sig omkring, som om hon trott, att någon
främmande smugit sig in, och att Nils och hon ej
längre voro allena.
De voro ej heller ensamma. Brottets ande
vakade över deras bädd. Den skyldige hörde
honom icke, men den oskyldiga svettades kallt
för den sovandes skulden
Elin blev tärd under denna tid, och hennes
förr så friska kinder blevo bleka. Inga
Persdotter gladdes däråt, och hon sade, till vem som
ville höra det: »Är det en hustru för en man
som min son?» Och vid ett besök hos Bengt
Tufvesson, svågern, yttrade hon detsamma och
tillade: »Nils är ledsen vid detta gifte. Och
kan någon undra på det? Så länge ha de nu varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
