- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
92

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gifta, och inga barn blir det.» Inga Persdotter
tänkte framåt, när hon talade så, och ville hindra
blivande misstankar att komma på rätt spår. Men
Elin märkte själv, att hennes fägring avtog, och
hon kände sig gammal, som den gör, vilken tidigt
lidit över sina krafter.

»Jag vill gå till mina föräldrar», tänkte hon.
Och hon tyckte därvid, att rösten inom henne
gillade hennes beslut. »Jag vill gå till mina
föräldrar och säga dem allt.»

Emellertid förgingo flere dagar, under vilka
Elin förtärdes av tungsint grubbel, utan att kunna
fatta något beslut. Då hände det en dag, att
Nils tidigt gick bort. Mot sin vana sade han
hustrun, att han ämnade stanna borta till nästa
dags afton. Och som han sagt detta, visste Elin,
att nu skulle hon gå.

Icke ens för Kerstin Larsson hade Elin berättat
om sitt beslut, men när mannen gått, och hon
hunnit kläda sig, gick hon till väninnan och fann
henne ensam hemma. För Kerstin berättade hon
då om sin avsikt och bad henne hjälpa med
att fodra kreaturen och giva hönsen mat, till dess
att hon kom tillbaka, så att ingen skulle lida av
att hon gått bort. Väninnan trodde, att något nytt
hade hänt och bad Elin under tårar, att hon skulle
förtro sig till henne och berätta allt. Men Elin
skakade blott på huvudet och sade, att hon måste
gå, samt att detta kommit över henne som en
ingivelse. Då tog väninnan avsked av henne och lät
henne gå. Och Elin gick ut genom grinden och
vandrade på sina fötter den länga vägen till sina
föräldrars hem. Hon kunde hava tagit en vagn och åkt.
Men hon ville det icke. Som hon nu kom, utstött
och böjd av skam, tyckte hon, att hon skulle
komma gående till fots. Vandringen blev henne
nästan till en botövning, vilken hon sökte, emedan
den var henne så tung. Och medan hon gick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free