- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
93

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vägen fram, tänkte hon på, att hur allting var,
och hur svårt hon än haft det, fanns det dock ett,
som var tyngst av allt i detta, och det var, att
hon höll av Nils, dubbelt därför att han var
tungsint och olycklig och gick och sörjde över sitt
liv, han som hon. Hon tyckte, att de båda skulle
kunna hjälpa varandra till lycka, om ingen
hindrade dem. Hon grät bittra tårar, därför att detta
aldrig skulle kunna ske. Så förvirrat var ju allt,
att hon icke ens förmått strida om sin mans kärlek
och försöka vinna honom. Ty ingenting hade
hon vetat, ingenting visste hon ännu, allt vad
hon gjorde blev blott att treva i mörkret och
aldrig kunna finna ut. Hon sörjde för Nils skull.
Vad hon nu gjorde skulle riva sönder all
möjlighet att nå fram till något bättre. Det visste
Elin. Men det fick icke hjälpa. Rösten inom
henne drev henne fram, och hon kunde ej vända
tillbaka.

I sådana tankar gick Elin Olasdotter den långa
vägen till sina föräldrars hem. Hon kom förbi
den stora bokskogen, där de rödbruna bladen
lågo och multnade kring de mäktiga, gråvita
stammarna, så långt ögat kunde nå. Hon kom in på
stigen, som ledde genom hagen, och såg tegeltaket
med den vitmålade listen och gavelfönstret, från
vilka hon själv så många gånger låtit sina
flicktankar flyga ut över världen, som hon aldrig hade
sett. Fullt och överfullt blev hennes hjärta. Men
hennes fötter förde henne mekaniskt vidare, och
utmattad av själsstrider trodde Elin, att blott hon
kom hem och åter satt bland de sina, skulle
hon ha vunnit över det värsta, och de skulle nog
hjälpa henne. Men när hon kom in i det gamla
hemmet, såg hon, att ingen hade väntat henne.
Då sjönk den utpinade kvinnans mod, och som
om hon vaknat ur en dröm, förstod Elin, att när
nöden på allvar kommer, då hjälper ingen. Så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free