- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
104

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sitt främmande stiga in. Inga Persdotter gör så,
och när hon satt sig, ser hon sig om. Hon har
ej vant härinne på länge, och hon undrar över,
att ingenting nytt är att se.

Då frågar Maren henne, vad hon vill, och
Inga Persdotter tigcr först, men frågar sedan,
vad Håkan Nilsson velat, efter han stannat så
länge.

»Det kan jag nog säga», säger Maren. »Han
är sjuk av tungsinne, och det vill han, att jag
ska hjälpa honom kvitt för.»

»Kan I bota sådant?» säger Inga Persdotter.

»Jag har gjort det förr», säger Maren, och
hennes två gråa ögon blänka till.

»Det är lika illa med mig», säger Inga
Persdotter och suckan »Jag skulle bli det kvitt, om
allt kunde bli, som det var före giftermålet hemma
hos sonen min, Nils.»

Då tiger Maren en stund, och hennes små
gråa ögon borra sig in i den andras.

»Det är nog svårt det», säger hon till sist.
»Så länge Elin finns där, kan väl inte allt vara,
som det förr var.»

Inga Persdotters ansikte får färg, och hon
nickar ivrigt.

Vad de två sedan tala om, skulle ingen
kunnat höra, även om en tredje funnits dold i
rummet och lyssnat. Så lågt viska de med varandra,
och så förbehällsamt falla orden.

Men när Inga Persdotter går därifrån, är det
redan mörkt, och hon påskyndar sina steg, emedan
hon ingenting fruktar såsom mörkret. När hon
kommer fram till den låga tallskogen, börjar hon
springa. Omkring henne vrida tallarna sina
krokiga grenar, så att de bliva till annar, vilka
sträcka sig fram, som ville de fånga den flyende.
Stubbarna i skogen bliva till ansikten, vilka få
liv och grina emot henne, som ville de bitas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:26:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tufvesson/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free