- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
106

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon hoppades ibland, att hon skulle lyckas. Detta
kom därav, att hon nu fått klarhet och visste,
varest hon skulle söka det onda, vilket tyngde
på hennes liv.

För Elin, som aldrig dömde någon, var det
blott helt naturligt, att hon ej kunde tillräkna
Nils detta som en svår skuld. För henne blev
han endast ett olyckligt offer, han lika väl som
hon själv. Det var onda öden, som skilde dem
åt, och Elin anklagade icke sin man ens i sina
tankan En vilja, som var ond och starkare än
hans, drev honom till allt, vad han gjort, och
ännu gjorde. Elin växte under allt detta. Ord,
för allt vad hon tänkte, fann hon aldrig, och
aldrig anade hon, att hon växte högre än
människor eljest göra. Utan att veta det, nådde
hon den höjd, därifrån förlåtelsen synes vara allt,
och vad människor eljest kunna döma och tänka,
intet. Det största och ljusaste Elin nu kunde
drömma sig var, att hon en dag skulle få säga
Nils, att hon visste allting, och att hon förlät
honom.

»När jag sagt detta», tänkte Elin, »då skall
Nils falla ned framför mig och gråta. Eller kanske
han ingenting säger eller gör alls. Nej», tänkte
hon vidare, »han vill icke låta mig se in i all
sin skam. Han är ordkarg och skygg, han som
jag. Kanske han reser sig upp och går och
ingenting vill säga mig. Jaja», drömde hon vidare i
sina tankar. »Så måste det vara.» Och hon visste
med sig själv, att hon skulle äga kraft att tiga och
ingenting låtsa se. Blott tiga och vänta ville hon,
till dess att aftonen kom, och det blev mörkt,
så att Nils ej behövde blygas för att möta hennes
blick. Då skulle han bliva mot henne som andra
män mot sina kvinnor, han skulle smeka henne
utan ord och göra henne till sin hustru.

Hur kunna icke människor drömma! Hur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:26:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tufvesson/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free