- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
113

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hemma valde hon ut två rena örngåttsvar,
som Maren hade lärt henne. Dem lade hon in
i en liten packe och gick nästa dag åter till
Maren och lämnade örngåtten till henne. Ett
par dagar senare hämtade hon dem åter. Då
hade Maren läst över dem eller hängt dem i
någon rök eller fuktat dem med något. Hur detta
var, fick Elin aldrig veta. Men på dessa skulle
Nils och hon ligga, då skulle hans kärlek
vakna, och aldrig skulle den sedan lämna honom.

Med darrande händer stoppade Elin försiktigt
ned sin egen och Nils kudde i de dyrbara
örngåtten. Hon lade dem vackert till rätta och stod
sedan länge och betraktade dem. Rena och vita
lågo de där över den smala spetsen på lakanet.
All tanke på, att hon gjort något otillbörligt,
var nu försvunnen. Elin tänkte icke på annat,
än vad hon nu hoppades och väntade. Hon erfor
något nästan av en oskyldig glädje, när hon såg
dessa vita örngått. De blevo henne som ett tecken
på lycka mitt i all hennes pina, och de första
glädjetårar, hon på länge känt, stego i hennes
ögon.

Nils somnade tungt på sin kudde, och Elin
låg vaken bredvid honom och välsignade hans
sömn. Hon glömde, att hon lärt i katekesen,
att Gud fördömer allt trolltyg, och hon bad varmt,
att Gud måtte välsigna sömnen och låta örngåtten
verka. Så erinrade hon sig, att hon själv måste
somna vid mannens sida, om medlet skulle kunna
lyckas. Och trött av oro och hopp, somnade
hon på sin vita kudde och sov gott och utan
drömmar som ett barn.

På morgonen var hennes första tanke
örngåtten, och hon betraktade ängsligt Nils. När
han som vanligt åt och gick, utan att synas märka
hennes därvaro, sade hon sig själv, att en natt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free